Mödan värt?

Idag skulle min svägerska Rosa och jag gå ut på en promenad igen efter att hon slutat jobbet, ja vi gjorde det igår också och på en rätt så bra tid som jag mätte upp på min Run keeper. Men skillnaden var att idag blåste det stormvindar!

För det första så blev vi stående vid järnvägsövergången i några minuter där bommarna var nere och väntade på att tåget skulle passera och eftersom jag mätte vår promenad i tid så var det inte speciellt omtyckt att bli sinkad.
När vi sen började gå så hade vi en så enorm motvind , ja det måste ha varit stormvindar, så vi fick gå framåtlutade så mycket så att om vinden hade gett med sig snabbt hade vi säkert ramlat framåt och fått skrapad näsa och krossade glasögon. Vi kämpade men kom nästan inte framåt och när vi försökte prata så fick vi så mycket luft i munnen så vi tappade andan. Herregud så vi kämpade!

Synd att jag inte knäppte ett kort på oss men det var liksom att det kändes som överkurs att ta fram kameran det var bara att kämpa på.

När vi sen kom fram till tillbakavägen så hade vi istället en enorm medvind och eftersom jag inte var beredd på kraften i vinden när vi vände så höll jag på att springa omkull Rosa när vinden tog tag i mig. Det gick inte att gå normalt, vi faktiskt flög fram och det visade sig på tiden när vi väl var hemma.
Otroligt nog bara två minuter längre tid än igår när omständigheterna ändå var ganska normala!

En annan sak som hände idag var att jag, den råtträdde, tog mod till mig och kröp ner i källaren ända ner i krypgrunden på vårat hus för att läsa av vår vattenmätare. Därnere sitter nämligen mätaren av någon anledning och vem har sagt att det ska vara lätt när det kan vara svårt?
Men inte en råtta fanns därnere, bara två döda men ganska stora skalbaggar som inte gjorde en människa förnär.

Pizzamätta går vi nu snart och lägger oss så vi orkar upp i morgon, då vi ska städa ur huset för nu är snart vår underbara ledighet slut.

Kram i stugorna.