Nu har jag jobbat färdigt den här veckan och i morgon bär det uppåt mot norra Dalarna och en begravning.
Tänker på min farbror och hur han var i sin krafts dagar och kom då på en dröm som jag hade för ganska länge sen. Det är säkert bortåt 15 år sen för jag bodde fortfarande kvar i Malung, men minns den det gör jag än.
Drömmen i stort:
Vi var i ett gammalt kök med vedspis och där får jag det tråkiga beskedet att min farbror dött, min faster var också där och hon säger "vänta, jag måste ordna nåt" och sen börjar hon klättra uppför muren ovanför vedspisen. Den ser ut som en klättervägg med "ploppar" att hålla i och klättra på och hon tar sig vigt upp för att hämta det som tydligen ska hjälpa.
Där vaknar jag ledsen och med en stor klump i magen, en riktigt obehaglig dröm var det.
Jag fick senare rådet av min dotter att försöka tolka drömmen och det skulle gå till så att jag skulle fundera över vad min farbror och faster betydde för mig och sen flytta över det till mig själv så att de fick personifiera mina egna känslor.
Så här blev min tolkning:
Min farbror stod för
livsglädje, sång, musik och kreativitet.
Min faster för
tänk utanför ramarna, hitta lösningar, allt går.
Egentligen inte roligt att tolka för det betydde ju att min kreativitet och livsglädje höll på att dö, men också att inom mig fanns lösningen och att jag skulle klara av detta.
Hur blev det då? Ja drömmen kom i en period när jag inte mådde så bra och det var faktiskt så att om jag skulle ha öppnat munnen för att sjunga så skulle jag säkert ha kraxat som en kråka. Jag höll på att jobba ihjäl mig och hade också annat som tog för stor plats i mitt liv.
Om det nu berodde på drömmen eller inte så sa jag i sinom tid upp mig från mitt jobb och flyttade till min nya stad och här mår jag förträffligt och trivs som fisken i vattnet.
Vad kan man lära sig av detta då?
Jo kanske så här,
1 Förringa aldrig en dröm.
2 Håll er med bra släktingar.
Ja man kan ju tro på vad man vill :) Kram på er