Lite mys för oss.

En snabb resa till mina barn och barnbarn blev det idag och även om det blir kort så är det så mysigt att träffas. Dottern fick ett besök, sonen har fyllt år och blev gratulerad, ett av barnbarnen håller på att leva sin dröm och det minsta lilla barnbarnet håller på att upptäcka världen.

En dröm är på väg att bli sann,
 men mycket jobb återstår.

Vi tittar på konståkning.

Den allra minsta människan vi har är Kenths barnbarnsbarn och henne träffade vi förra helgen. Hon nöjer sig än så länge med att äta, sova och bli kramad på.

9 dagar gammal var hon då.

Vad häftigt det är att se hur livet fortgår och hur släkterna växer utan att vi behöver göra ett endaste dugg. Vi kan bara åka omkring och krama på alla gofisar. Är det det som kallas livets efterrätt? Ja det är det bestämt!

Kram på er alla!