Dagen före nyårsafton ....

Kenth och jag tar en promenad direkt efter frukost eftersom vi ska åka till Helsingborg och hälsa på bekanta lite senare. Man kan ju undra, det är vinter men vi hittar både äpplen på kvist och rosor i rabatterna, det är en konstig vinter detta ibland regnar det som spön i backen och ibland är det som i morse när bilrutorna är fulla med is.





Sen blev det som sagt en bilresa till Helsingborg och vi har haft en mycket trevlig eftermiddag, vi blev bjudna på god mat och gott fika. Vi blev kvar så länge så det hann bli mörkt och då offrade sig Kenth och körde hem trots sin onda axel, han litade väl inte helt på mitt mörkerseende.

Ett Gott Nytt År önskar jag er alla så hörs vi senare.
Kram

Oväntat besök!

Våra kära huskompisar som har köpt ett eget hus här i Gärsnäs stod helt plötsligt på baksidan av huset och ryckte i dörren. Överraskande för vi visste inte ens att dom hade kommit ner, men förstås jätteroligt!

Annars har den här dagen gått åt till att handla och att göra ett besök till Sandhammaren. Det har regnat och blåst riktigt ordentligt, vi har varit ena riktiga fryslortar men ändå försökt njuta av att vara härnere.


Vågorna gick höga och sanden yrde men vi tog oss ändå ner till havet för det hör liksom till att göra ett besök vid någon av stränderna här. Vi var inte helt ensamma här utan några fler hade också vågat sig hit i ovädret.


Men om man på sommaren går med bara tår här så är nu fötterna riktigt påbyltade med vinterskor.

Nu är jag uppe på övertid, klockan har mer än väl passerat min sovtid. Godnatt och sov så gott. Kram

Framme!

Här står jag mentalt förberedd på att ratta bilen dom 69 milen till Österlen, klockan är strax efter åtta ... vi har gått upp tidigt för att få köra i dagsljus så långt som möjligt. Kenth har plockat ner packningen i bilen, han längtar ner alldeles sanslöst. Skönt att jag kunde ta ledigt idag det ger oss en dag mer härnere.

När det började mörkna hade vi inte mer än två timmar kvar att köra, det var tur det för när det blir mörkt och dessutom regnar som det gjorde neråt landet idag får jag svårare att se. Tre gånger fick vi dessutom stanna så jag kunde gå ut och sträcka på mina "rastlösa ben", dom är inte snälla mot mig när jag sitter still så här länge.


Men nu är vi framme och i år finns det inte en snögnutta ... jag kommer ihåg förra året när vi fick smyga in efter husväggen för att vi inte tog oss genom snödrivorna. Vilken skillnad det kan vara från år till år.

Nu snart väntar en god natts sömn så vi är pigga imorgon för då väntar nya äventyr som jag kanske vill berätta om. Kram på er!

Konstigt väder?

En dag i somras när vi var i Sörsjön minns jag att jag sa att det var som en varm vinterdag när det var tio plusgrader .... i dag var det den vinterdagen och dagen idag var följaktligen som en kall sommardag.

Snurrigt tankespår, men ibland trasslar mina tankebanor in sig i små labyrinter.

Jag och en kollega har jobbat idag, vi fick sköta både barn och kök, pga ett misstag antagligen. Det kom inte så många barn som det var menat så det gick bra, men vi frångick matsedeln och serverade pannkakor det var enklast för dom behövde bara värmas. Nöjda barn fick vi på köpet....

Nu tar jag lite ledigt och börjar inte jobba igen förrän nästa år ... de orden klingar gott i öronen.

Ha nu en skön tisdagkväll så hörs vi senare. Kram

Julen var kort ...

I går när jag skulle knäppa kort från vår promenad visade kameran att batteriet var slut redan vid mitt första försök. Aj aj det var dålig planering av mig! Men det innebar att det blev samma väg i dag bara det att nu saknades solen, synd nog.


Blankis på Västerdalälven där isen förmodligen är för tunn för att våga snöra på skridskorna, det har ju inte varit någon riktig kyla ännu i alla fall ingen längre tid.


Vi har tagit en promenad varje dag dom här tre dagarna och första dagen var det snö, andra dagen var det is och i dag var det bitvis barmark på gångvägarna. Snön försvinner snabbt i dessa plusgrader och hårda vindar.


Här stod en liten lustig muminfigur och önskade God Jul och hon hade inte blåst bort utan stod precis på samma ställe som igår. Men hon måste ha haft en hård natt för det har ju till och med blåst omkull en massa träd häromkring.


Kenth han vilar ut - julen är över och han har precis överlevt en chockartad jättevurpa i halkan. Han tänkte inte på att gå där det var sandat för nu är han ju van att ta sig fram överallt med sina ice-bugkängor och han tänkte väl inte heller på att han inte hade dessa kängor på sig.

Nu är vi hemma igen och i morgon väntar jobb för mig och tvättstuga för Kenth om han nu fortfarande kan röra sig vill säga.

Vi hörs! Kram

God Jul till er alla!

En underbart solig dag blev det denna julafton och vi beger oss till Malung för att fira julen.

Där har man av någon anledning försökt elda upp tomtefamiljen som bor i rondellen när man kommer in i samhället. Min son som inte bara arbetar som lärare utan också rycker in som brandman fick ett larm i natt och fick så rycka ut och släcka. Julens hjälte måste dessa brandmän vara som räddade tomtefar och tomtemor så dom kunde komma till alla barn med julklappar idag, men renen som drog kälken brann upp.


Tomten kom i alla fall till oss och han hade med sig sin get som han som tur var lämnade på trappen medan han delade ut våra julklappar.

Ha nu en fortsatt bra julhelg alla. Kram

En jobbardag kvar ...

Nu äntligen doftar det jul hemma hos oss och det är väl inte mer än rätt, det är ju dan före dan före dopparedan i dag. Men själv har jag inte fått ett uns julstämning ännu, fast vi har handlat alla julklappar och jag har bakat och Kenth har stekt köttbullar och fixat skinkan. Det blir liksom klart men utan julstämning av någon anledning.

Men i morgon jobbar jag i alla fall sista dagen före jul och vi är bara två som jobbar, min kollega öppnar och jag stänger förskolan.

Sen får vi tre sköna dagar tillsammans med familjen. Jag längtar så och då kommer förhoppningsvis julkänslan.

Ha en skön kväll alla. Kram

Ja, nu är vi äntligen där!

Kom på att i morgon är det årets kortaste dag ... det innebär ju att det vänder och vi går mot ljusare tider igen!

Man kan nästa brista ut i ett halleluja. Jag låter Peter Jöback sjunga det för oss så slipper vi springa omkring och ropa.

Vi firar midsommar och dansar och har oss när det vänder mot mörkare tider ... det är ju den här vändningen man borde fira! Eller hur?

Kram för idag.

Det är mycket nu ....

Bloggen hinns nästan inte med nu, men så kom jag att tänka på ursprunget till varför jag bloggar och varför jag har hållit på så länge. Nämligen att jag vet att min kära farbror på 80+ tycker om att läsa mina brev som han kallar dem.
Så klart, så var det ju .... och vips så kom lusten tillbaka.

Julklappar inhandlas och slås in, kakor bakas fast det blir färre och färre sorter. Snart är det bara Anna, jag och barnbarnen som äter men då får vi ju desto mer.

Hällakakor är ett måste och dom får jag baka det sista eftersom frysen är så full.

Jag jobbar ända fram till julafton men då får vi äntligen ledigt så vi får träffas allihop. Det finns en oskriven regel på mitt jobb som säger att om man var ledig dagen före julafton förra julen så måste man jobba i år. Så var det inte på mitt förra ställe men där jobbade jag ändå alltid den dagen, men förra året tog jag alltså ledigt för första gången och det straffade sig direkt. För i år finns ju Sigge som drar ....


En promenad har vi hunnit med mitt i julstöket, det snöade men var väldigt skönt ändå.


Som sagt, här lägger sig snön.


En liten vintervy.

En underbar helg ...

Så härligt att få rå om delar av sin familj under en hel stressfri helg, lite shopping, lite promenader och ett julbord. Men resten av tiden har vi bara haft det skönt.

Julbordet åt vi på Dössberget och det visade sig vara rena julkortsmiljön däruppe, snön som fallit låg kvar så vit och fin på buskar och träd.


Julmat fanns det i massor och vi lät oss väl smaka, ja kanske till och med lite för väl, för kläderna började nästan kännas för trånga när vi ätit färdigt.


Sigge tyckte att det gick för sig att få sitta och bli skjutsad runt till olika affärer i dag, han satt mest och tittade på oss och log varje gång som vi tittade på honom. Sov lite dess emellan gjorde han också, en helt ok shoppingkompis alltså.

Nu har alla åkt hem och här blev så tomt så tomt. Men nu är det dags att sortera lite bland klapparna för att se vad som ska kompletteras. Det är så skönt att man kommit en bit i julstöket och så roligt det är att gå på stan när man har sällskap.

Ha det nu bra så hörs vi kanske i morgon om vi vill och kan. Kram

Stök och bök ...

Tyckte att jag hade gott om tid att stöka här hemma för jag slutade ju ganska tidigt, 16.00 men man hinner inte så mycket som man vill innan man blir trött. Kenth har ju tvättat som vanligt på torsdagar och det innebär ju mangling och strykning för mig. Dammsugning av lägenheten fick det också bli och sen nya lakan i sängarna.

Men jag säger bara IKEA! det är inte bara möblerna som skapar problem nu har jag brottats med deras påslakan, det finns ju ingen öppning upptill där man ska ta tag i täcket, allt är hopsytt. Jag ska hädanefter köpa påslakan på stan, om jag nu minns det nästa gång jag kommer till IKEA. När jag höll på och krånglade tänkte jag nästan klippa lakanen till mattrasor och be Annelie väva mig en hängmatta som förslagsvis ska hänga någonstans där det är varmt, tex på en balkong i Brasilien!

Nu ska jag titta lite på TV om det finns nåt att se, sen lägger jag mig för imorgon bitti ska jag upp 05.00.

Sov gott! Kram

Nu är den här!

Ja där ser man ... igår tyckte jag att det var mörkt och ville ha snö som ljusade upp. Idag är den här och nu är det ju så att jag tycker om den första snön så jag är helt nöjd. Den är så vit och lägger sig som ett mjukt lager bomull på den hårda frusna marken.

Jag hade menat att inte lägga ut några kort på bloggen på ett tag eftersom jag använder min kamera på jobbet just nu och tänkte ha den liggande där. Men jag kunde naturligtvis inte motstå att ta kort på den första snön.
Jag använder min egen kamera på jobbet därför att i min nästa uppgift i reggio ingår att fotografera och då är det lättare att hålla reda på vilka kort som hör till kursen. Vi är ju många som använder förskolans kamera annars.

Min käre sambo har klippt sig idag och till hans stora besvikelse såg jag det inte ens. Fy på mig! Men jag tror att det beror på hans stora tomteskägg som överskuggar allt annat. Skägg är inte min favorit så jag längtar till våren när det äntligen rakas av, men han tycker ju att det skyddar mot kyla och han ska ju inte behöva gå omkring och frysa. Och innanför skägget finns ju min lilla gubbe, det vet jag ju.

Nu hörs vi en annan dag. Kram

Jag fryser!

Det är mörkt och det är kallt, inte ens en massa ljusstakar och stjärnor kan få mig att känna mig varmare. Kanske lite snö skulle få mig lite piggare för då blir det i alla fall ljusare.

Julen närmar sig med stormsteg och inte en kaka är bakad, hur ska det här bli? Men om man tänker efter så finns det ju många som bakar kakor om vi vill köpa. Men vi äter väl inte kakor ..... eller?

Jag är nog bara drabbad av godisabstinens för jag vill ju inte börja sätta i mig en massa gott när Kenth är så himla ståndaktig. Men livet har tappat lite glans när man måste leva på frön och dinkel och bakom krönet lockar choklad och saffransbullar.

Sen undrar jag hur det blir med vårt nyårsfirande i Gärsnäs? Måste jag hem och jobba direkt efter nyår tro? Men hoppas att det ordnar sig på något sätt så jag slipper och får vara ledig åtminstone någon dag.

Dagen i morgon blir nog ljusare, vi hörs då. Kram

Så här var det ...

Jag skulle kunna skriva en hel bok eller så skulle jag inte skriva någonting om detta, men eftersom jag har väckt er nyfikenhet så stillar jag den med några ord.

Jag hade möjlighet att få träffa ett medium häromdagen och jag tyckte att det lät så spännande så jag bokade tid och vet ni, jag fick utdelning så jag är mer än nöjd!
Den sista människan som jag trodde att jag skulle få träffa, den mest jordnära i livet kom till mig, min farfar. Han gav mig sån kraft och sån glädje och jag tror nu fullt och fast på att det finns en fortsättning.

Min käre sambo, han har bara roligt åt mig ... men det sa i och för sig min farfar också "Den du lever med är snäll och tillåtande, han är som en bångstyrig häst när han är ute och går sina promenader även fast han blir andfådd, men han tror inte på det här."

Tänk om farfar är med mig överallt? Då tycker han nog bättre om att vara med på mina promenader i skog och mark än att vara med på stan och köpa kläder.
Tänk om han var med mig på Ullevi 1995 och lyssnade på Staus Quo/Rod Stewart, stackarn då fick han stå ut med det här, ... han som tyckte om Margareta Källberg! Att följa med på konsert med Ulf Lundell det tror jag däremot att han skulle ha tyckt om.

Men var och en blir salig på sin tro. Tro ni på ert så tror jag på mitt:) Kenth säger att en del tror på tomten också?! :)


Här var vi på julmarknad vid Gruvan idag men inte en enda tomte såg vi, men en skön sittplats passande för en tomte fanns i alla fall.

Nu hörs vi en annan dag. Kram

En tur till Sörsjön

Vi tankade upp bilen och körde sen genom ett regnigt landskap som övergick i ett snöigt dito upp till Sörsjön och Djuptjärn. Där drack vi vårt termoskaffe och åt en färdigköpt baugette till sen lunch. Bilderna får tala för sig själva.






Samma väg tillbaka och nu är vi hemma igen.

Jag gillar att lyssna på musik i bilen och bland annat snurrade den här som jag tycker härliga låten, Tom Waits ... ju raspigare ju bättre:))

Men Marie ... ingen woodoodocka;) jag kommer att berätta jag lovar:))

Ha nu en trevlig lördagskväll alla så hörs vi! Kram

Sicken vecka!

Ja vilken vecka!
Möte och en kurs tog upp två kvällar efter jobbet.

Och igår fattades två personal när jag kom och öppnade på förskolan och från vikariestationen ringde man och sa att inga vikarier fanns att tillgå. Med tvekan ringde jag till vår förskolechef och bad om hjälp och han ställde upp och lyckades plocka folk från andra förskolor som kom och undsatte oss så fort dom hann efter frukost. Tack för den hjälpen!
Jag dukade till frukost inne på min avdelning och sa till barnen som hörde till andra avdelningen att idag är ni bjudna på frukost inne hos oss. När dom svarade JAAA! så visste jag att det här kommer vi att fixa, jag och min vikarie och så trängde vi ihop oss runt två bord.

Ännu en gång är det bevisat att ingenting är omöjligt och att barnen är fantastiska! Jag tycker det är skönt att se att saker och ting fungerar även när det inte rullar på i en vanlig lunk.

... Sen var det ju den där konversationen jag hade i onsdags eftermiddag som gav mig sån kraft. Jag vet ännu inte hur eller om jag ska berätta om det .... det kan ju tyckas vara lite hokus pokus ...

Men så har det nu blivit fredag och nu gäller det att vila upp sig så man är pigg till veckan igen, för man vet ju aldrig vad som händer:)