Snurrigt?

Nu är det bara några timmar kvar av den långa kalla snöiga månaden januari och i morgon är det så februari, den korta kalla snöiga månaden.  Det är så himla skönt att ljuset har börjat komma tillbaka, idag lyste solen fortfarande när vi satt vid mellanmålet på jobbet och för bara några veckor sen tände vi ljus och myste och det var kolsvart ute vid samma tid.

I morgon börjar jag jobba 6.15 vilket är väl tidigt tycker jag, men det innebär istället att jag slutar tidigt och det är bra för jag har kommit på massor som jag behöver göra i helgen.

Men hur var det nu? - Undvik att göra idag vad du kan spara till i morgon .... Visst var det så, eller har jag möjligtvis blandat ihop något? - Gör ej i morgon det du skulle ha gjort idag .....
Äh det är lika bra att köra på om minnet räcker till, för jag kanske har glömt i morgon det jag tänkte idag att jag skulle göra imorgon ....

Herregud, nu är det dags att sluta med detta tokeri.

Kram och sov så gott!

Lite "kryss fusk"

Jag brukar lösa korsordet i morgontidningen varje dag, men om det blir färdigt samma dag det beror på hur länge jag jobbar den dagen. Det går lika bra att fortsätta en annan dag för jag skickar nämligen aldrig in en lösning utan löser bara för att jag tycker det är roligt. Igår när jag skulle försöka hinna ikapp så fastnade jag som jag ofta brukar göra på en bokstav. Man frågade vad Cornelis brukade sjunga och jag fick lov att googla och hittade förstås svaret där. Jag fick därmed höra en låt av honom som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med, Fatumeh.



Så idag vet jag lite mer än vad jag gjorde igår innan jag började med det korsordet.

Lite mys för oss.

En snabb resa till mina barn och barnbarn blev det idag och även om det blir kort så är det så mysigt att träffas. Dottern fick ett besök, sonen har fyllt år och blev gratulerad, ett av barnbarnen håller på att leva sin dröm och det minsta lilla barnbarnet håller på att upptäcka världen.

En dröm är på väg att bli sann,
 men mycket jobb återstår.

Vi tittar på konståkning.

Den allra minsta människan vi har är Kenths barnbarnsbarn och henne träffade vi förra helgen. Hon nöjer sig än så länge med att äta, sova och bli kramad på.

9 dagar gammal var hon då.

Vad häftigt det är att se hur livet fortgår och hur släkterna växer utan att vi behöver göra ett endaste dugg. Vi kan bara åka omkring och krama på alla gofisar. Är det det som kallas livets efterrätt? Ja det är det bestämt!

Kram på er alla!

                   

Ska du stanna HÄR????

Vad ska man säga om den här låten, den är ju både knäpp och lite rolig men den får mig att le varje gång jag hör den på radion. Dalfolk och dalmål ... det måste vara det som gör det eller hur ska jag kunna förklara detta?

Inatt skulle jag lika gärna ha kunna sova över på mitt jobb, jag stängde förskolan ikväll och öppnar den klockan 6.15 i morgon bitti. Men jag måste ju hem och äta korvgryta så klart.

Men nu önskar jag er en god natt!

Är vi tokiga, eller kanske tokigast?

Nu har min käre sambo köpt biljetter till Dalhalla i sommar och om någon undrar vad vi ska dit att göra så kan jag tala om att herr Lundell kommer att uppträda där. Biljetterna släpptes idag och vem var och köpte först av alla om inte Kenth! Nu tror jag att han snart har kvalificerat sig till att få de första biljetterna direkt hemskickade av självaste Lundell till någon av konserterna, det spelar inte någon roll var den är vi kommer oavsett.

Till saken hör att den här konserten är på fredagskväll och redan nästa kväll, på lördag alltså, ska vi vara nere på Österlen då vi har tackat ja till en inbjudan till en födelsedagsfest. Den vill vi ju inte heller missa så det blir en bilresa på ca 70 mil på natten, får se hur pigga vi är då men euforin efter konserten sitter kanske i ett dygn får vi hoppas.

Där tror jag att min semester får börja, hoppas att min chef håller med mig om detta ...

Har jag bråttom?

Jag har varit ute och gått ensam i helgen, Kenth tycker inte om kyla så han valde att stanna hemma. Men det är bättre att ha med honom för han gör så att vi går i en trevligt lagom takt, när jag är själv driver jag på så jag kommer hem både svettig och rödblommig. Undrar varför det blir så?

Nu ligger julen nedpackad i kartong och vi kan börja invänta en ljus och trevlig framtid :) Det är lika skönt att packa ner allt nu som det är trevligt att plocka fram det inför julen.

Men vi har ju inte dansat ut granen, inte ens sjungit en liten liten sång ... har vi då haft julgransplundring eller? Så tråkiga vi är kom jag på nu som inte gjorde något roligt av det hela.

Nu går jag och plockar fram ett par pepparkakskolor så har vi i alla fall ätit något gott.

Kram på er!

Tiden rullar på ....

När Kenth och jag träffades var lilla Hannah 8 år och farfars lilla prinsessa. Men tiden den går och igår kväll gjorde hon honom till en stolt morfarsfar ... men ändå om jag inte misstar mig så tror jag faktiskt att hon fortfarande är farfars lilla prinsessa. Får se lite senare när vi kan hälsa på om det ändrar sig och lilla Signe får ta över rollen som prinsessa och vad blir i så fall Hannah då? Hur som helst en väldigt viktig person i sin farfars liv, det är det absolut ingen tvekan om.

Jag kan bara instämma och av hela mitt hjärta säga GRATTIS Hannah och Emil till er lilla Signe, ni kommer att bli så fina föräldrar.

Jag tycker att det är så roligt att det skiljer bara en bokstav mellan mitt barnbarn och Kenths barnbarns barn om man inte räknar könet då förstås, Sigge och Signe. Vilka fina namn ni fått!

Vi är så rika Kenth och jag, livet ler :)

Kramar till er alla!

En tur till Leksand.

Igår kväll var vi till Leksand på ishockey för att se när dom mötte Västerås.. Vi hann dit precis innan matchen började och det tack vare att jag hade ett möte på jobbet, som jag ändå var tvungen att lämna lite i förtid för att vi skulle ha en chans att hinna.
Vi kom lagom för att hinna äta en hamburgare (som blev vår middag) och sen se den stjärnbeströdda isen just innan spelet började. Dom kallas ju inte Leksand stars för inte ...

Bråttom som det var så hann jag ju inte hem och byta om innan vi åkte, så jag tror nog att jag var den enda som satt där och hade förskolans läroplan i handväskan :)

Tack till Masmästaren, vår hyresvärd som bjöd oss, det är alltid lika roligt att få gå på denna årets match.

Åter till verkligheten.

Slut på ledigheten ...

Ja nu har vi kommit till VÅR-terminen och det innebär att allt bara blir bättre och bättre från och med nu. I alla fall om man tänker sig förbi de närmaste veckorna  med trolig kyla och riktar in sig på att ljuset börjar komma tillbaka i första hand.

Efter min långa julledighet så känns det faktiskt roligt att börja jobba igen, man behöver nog få koppla bort jobbet helt och hållet så här ett tag för att få ny kraft. Så nu kör vi ....

Mödan värt?

Idag skulle min svägerska Rosa och jag gå ut på en promenad igen efter att hon slutat jobbet, ja vi gjorde det igår också och på en rätt så bra tid som jag mätte upp på min Run keeper. Men skillnaden var att idag blåste det stormvindar!

För det första så blev vi stående vid järnvägsövergången i några minuter där bommarna var nere och väntade på att tåget skulle passera och eftersom jag mätte vår promenad i tid så var det inte speciellt omtyckt att bli sinkad.
När vi sen började gå så hade vi en så enorm motvind , ja det måste ha varit stormvindar, så vi fick gå framåtlutade så mycket så att om vinden hade gett med sig snabbt hade vi säkert ramlat framåt och fått skrapad näsa och krossade glasögon. Vi kämpade men kom nästan inte framåt och när vi försökte prata så fick vi så mycket luft i munnen så vi tappade andan. Herregud så vi kämpade!

Synd att jag inte knäppte ett kort på oss men det var liksom att det kändes som överkurs att ta fram kameran det var bara att kämpa på.

När vi sen kom fram till tillbakavägen så hade vi istället en enorm medvind och eftersom jag inte var beredd på kraften i vinden när vi vände så höll jag på att springa omkull Rosa när vinden tog tag i mig. Det gick inte att gå normalt, vi faktiskt flög fram och det visade sig på tiden när vi väl var hemma.
Otroligt nog bara två minuter längre tid än igår när omständigheterna ändå var ganska normala!

En annan sak som hände idag var att jag, den råtträdde, tog mod till mig och kröp ner i källaren ända ner i krypgrunden på vårat hus för att läsa av vår vattenmätare. Därnere sitter nämligen mätaren av någon anledning och vem har sagt att det ska vara lätt när det kan vara svårt?
Men inte en råtta fanns därnere, bara två döda men ganska stora skalbaggar som inte gjorde en människa förnär.

Pizzamätta går vi nu snart och lägger oss så vi orkar upp i morgon, då vi ska städa ur huset för nu är snart vår underbara ledighet slut.

Kram i stugorna.

Lata dagar ...

Om vi inte har gjort så mycket annat så har vi i alla fall promenerat varje dag här nere! Vissa dagar längre och vissa lite kortare sträcka. Löst korsord har vi förstås gjort och nu har jag börjat läsa en bok som verkar bli bra, en biografi av Leif GW Persson "Gustavs grabb".

Så nog reder vi oss, inga problem! Ja, faktiskt så älskar jag den här drönartillvaron.

Kram på er alla!