Svärta.

Allt jag kan och behärskar har jag tillåtit att bli någon annans område.
Allt som jag varken kan eller behärskar har blivit mitt område.

Nu har jag misslyckats totalt med min nya dator och jag har ingen att prata med och ingen att fundera tillsammans med. Jag känner mig som världens ensammaste människa.

Precis så orättvist är livet.
Nu åker jag och jobbar med det jag kan.

Teknikens under ...

Vi åkte till Borlänge idag och där köpte Kenth en scanner så nu har jag bara att lära mig hur den går till så får jag lägga ut äldre bilder från tiden före den digitala. Det är ju kul att kunna lägga ut bilder när jag berättar om hur vi hade det förr, får se när jag hinner sätta mig in i hur man ska göra.

Jag åkte inte med ända hem i vanlig ordning utan klev ur bilen och gick hem sista biten. Idag hade jag andra ögon på mig, så det blir ingen berättelse om gamla Falun. Istället levde jag i nuet och tittade på naturen och letade efter små försiktiga tecken på att året framskrider.



Den här bilden på dessa träd som slingrar sig omkring varandra i något sorts försök till korsbefruktning påminde mig om mitt uppdrag som jag ska ge mig i kast med när jag kommer hem. Hur datorn och jag ska omfamna varandra och i all vänskaplighet komma fram till något fruktbart:) Det är nästan färdigt nu och jag har bara släppt ur mig EN svordom och det var när jag slog huvudet i bordet när jag skulle sätta i kontakten. Ett samtal till Martin som har gett mig moraliskt stöd har jag också unnat mig.



Lite barmark, om än väldigt lite, ger oss ändå lite hopp om vad som komma skall. Men jag tror ändå att man ska lida nu och verkligen känna efter hur hemskt det är, kanske till och med deppa lite under februari så man kan känna kontrasten sen när mars kommer. Då ska man känna skillnaden och välkomna vårglädjen och den sprittande känslan i magen och börja njuta för fulla muggar.



Jag har hört att när det lägger sig barr och kvistar ovanpå snön så här, då kan man förvänta sig att det kommer lika mycket snö igen som det ligger under barren. Ska man tro på det så har vi mer snö att vänta och det stämmer säkert. När jag tittar på kortet här hemma så ser jag att det har sprungit ett djur rakt in i skogen. Det såg jag inte när jag var på plats konstigt nog.

Sen blev det då plötsligt söndag kväll och bara en natt kvar av helgen. Ska bara uppdatera mig själv inför en fortbildningskväll som jag ska på i veckan, så jag inte blir överraskad över något jag glömt att förbereda.

Vi hörs i morgon. Kram

En liten berättelse.

Nu ska vi se vad kameran vill berätta för oss idag. Ett mycket skönt väder med solsken och plusgrader, finns inget att klaga på där. Vi åkte till City Gross för att handla lite mat och jag valde att avstå bilskjuts hem och tog en skön promenad istället.



Här står jag vid Suptallen och tar en överblick på vägen jag ska vandra hemåt, ingen plunta i fickan som man hade förr i tiden när man stod här och som har gett tallen dess namn. Långt därframme kan man se hoppbackarna vid Lugnet.



Nu närmar jag mig staden där den ligger i sin grop, solen börjar stå lågt det är eftermiddag men den lyser fortfarande över husen.



Här står Kårebocken och hälsar välkommen till stan och till Falu gruva. Det finns dom som säger att Falun det är ju bara ett gruvhål. Men utan det hålet skulle vi inte ha varken falukorv eller Falu rödfärg eller för den delen koppar från Falun. Allt detta hör ihop på något sätt.

Kårebocken kom vandrande med sin herde från Torsång för att gå på bete och varje kväll när han kom hem var han röd på hornen. Hans bonde följde med honom en dag och såg var han bökade med sina horn och hittade så kopparmalmen. Så säger sägnen.

Men Falun är inte bara ett hål, det är en mycket trevlig liten stad med mycket gammal träbebyggelse och man bygger till och med en del nya flerfamiljshus i trä.


Förresten i går spontanköpte jag en dator, eller spontant var det egentligen inte för jag har funderat länge på att köpa en, för den gamla har blivit gammal och seg. Vad som var spontant var väl att vi slank in på Expert när jag skulle in på blomsterhandeln. Men nu står den i alla fall här hemma och den ska vara körklar det har killen som levererade den sett till. Får se nu om vi klarar att lägga sista handen vid det som återstår.

Kan jag be er hålla tummarna igen månntro eller ska jag be till högre makter? Den får stå här och vila sig lite till under tiden som vi samlar på oss kraft för detta oerhört komplicerade uppdrag.

Tankar....

Kenth väckte en massa tankar hos mig om min underbara Nico, min långhåriga collie som jag hade när vi träffades.

Jag minns en gång när vi bodde i just Lisellska, Nico och jag var ensamma hemma. Vi hade en väldigt stor och mysig balkong där uppe vid taket och helt plötsligt började det störtregna så jag stängde dörren till balkongen för att det inte skulle regna in och fortsatte med mitt. Efter ett tag saknar jag Nico, han fanns ingenstans inne och då kom jag på - balkongen!

Sprang dit och tittade, och där står en plaskblöt hund!

När jag öppnade dörren kom en glädjestrålande hund in, han viftar med svansen så det skvätter och snor runt mina ben med sin blöta päls, så tacksam över att få komma in.

Då slår det mig - kan man ha en bättre sambo? Att uppmana denna glädje över att få komma in och inte en endaste sur min över att ha blivit utlåst i regnet! Bara känna äntligen tillbaka i gemenskapen!

Skulle jag ha kunnat omfamna Kenth i denna tacksamhet om han hade låst ut mig, eller tvärtom han omfamna mig och sen bara glädjas över att släppas in? Tror knappast det....

Hunden ÄR människans bästa vän!

Thaien igen....

Veckan är avklarad det känns som en bragd, känner mig så glad över att jag har hållit mig frisk. Men än är det inte slut för vi skickar fortfarande hem sjuka barn. Men man kan ju alltid hoppas att man inte är mottaglig alls detta år.

Tog promenaden hem från jobbet så nu är jag nog igång igen med att röra på mig, ja när det är lagom temperatur i alla fall.



Sen gick jag direkt ner på stan och köpte mig en vårblomma för här hemma var det helgstädat. Men så skönt! Blomman pryder nu vårt köksbord ... har någon det så bra som jag har det?

Vi bestämde oss för att äta vår middag ute och var då tror ni, jo förstås som dom thaimatsälskare som vi är gick vi till restaurangen på andra sidan ån.



Förrätt vårrullar, bara namnet säger varför vi valde den.



Min mat tog andan ur mig, så färglös men så SPICY, grön och röd chili är en farlig kombination om man skulle vilja se oberörd ut, host och hick blev det istället men gott var det ändå. Det här rensade nog bort varenda tänkbar bacill hoppas jag.



Kenth valde grillspett av fläskfilé med jordnötssås, en mildare och mer städad variant som man kan äta utan att ögonen står ut. Jag nallade lite sås av honom för att mildra mina egna problem där på andra sidan bordet.

Mätta och nöjda gick vi sen hemåt för att sätta oss i soffan och titta på Let´s dance.

Ha en jättetrevlig fredagskväll alla!

Veckan man sent ska glömma.

Undrar om man är det onda krutet på vår förskola, det som inte förgås så lätt ni vet. Vi är bara två nu som har klarat oss och vi kan ju hoppas att vi får fortsätta att var friska och klara oss helskinnade ur det här.

Det ska bli skönt när den här veckan är över i alla fall. För sen kommer helgen och då kanske allt hinner avstanna och vi kan ta nya tag nästa vecka.

Trots kylan så var vi ute på förmiddagen i hopp om att alla baciller ska dö ut och barnen hade det lika roligt som under en blidvädersdag. Dom påverkas inte av sådana trivialiteter som lite kyla som vi vuxna gör.

Idag tog jag promenaden hem från jobbet det var skönt om än lite kallt, slutade klockan 16 och det började mörkna först efter en halvtimme och då var jag nästan hemma. Så skönt att dagarna blir längre och längre.

När jag kom hem bjöd Kenth på god och vällagad mat, han har nog blivit påverkad och inspirerad av matprogrammen som vi börjat titta på. Men jag var glad för jag var så hungrig efter att vi fått fiskbullar till lunch och det är nog en av dom värsta maträtter jag vet, fast jag gillar fisk. Det är ingen mat det är nog bara mald fiskrens skulle jag tro, utan panering och med en sås som ska dölja det hela.

I morgon ska jag vara först på förskolan igen så hjälp mig nu och håll tummarna för ... ja ni vet vad:)

Lägesrapport ...

... från den infekterade förskolan, en kollega har kommit tillbaka men istället har två personal från vår andra avdelning insjuknat. Som tur är, eller hur man nu ska uttrycka sig, drabbar det även barnen för idag gick det inte att få någon mer vikarie, dom har helt enkelt tagit slut. Så det var till att hjälpa varandra så gott det gick och vi är en lösningsfokuserad skara så det har fungerat hela dagen.

Allting går och som jag sagt tidigare, har man tillräckligt stora galoscher och en stark tro så kan man segla över Atlanten.

I morse glömde jag stoppa i mig vitpeppar men det tycks gå vägen ändå detta, men jag kanske inte ska ta för stora ord i min mun. Jag är tacksam så länge jag är på benen, magsjuka är det värsta jag vet så jag hoppar mer än gärna över denna sjuka och jobbar på av bara tusan istället.

Ikväll blev jag bjuden på frukostkorv med senapssås av min mjukisbyxklädde kock, det var riktigt gott. Men jag fick inte komma in i köket när han lagade till maten för då trodde han att jag skulle övertala honom att ta stuvad spenat istället. Det förklarade han efteråt för mig, vad tror han om mig egentligen?

Snart ska vi se på Halv åtta hos mig, vi började titta på det programmet i förra veckan på rekommendation av några vänner och upptäckte att det var ett väldigt trevligt program. Tydligen har det pågått i flera år utan att vi har tittat men nu är vi fast.

Rapport då ..... ja men nyheter kan man ju få på nätet:) För till Aktuellt sover väl jag om jag känner mig själv rätt.

Bra dag ....

En mycket trevlig dag på jobbet, barnen har varit helt underbara med tanke på att det fattas två ordinarie personal. Min föregångare som jag fick tjänsten efter har ryckt in plus en helt ny vikarie som visade sig vara en pärla. Såna här dagar tar vi gärna fler av, ja jag menar förstås inte att mina kollegor ska vara sjuka, utan jag menar lugnet som fanns hos barnen. Vi har haft roligt helt enkelt!

Väl hemkommen tog jag tag i den månatliga plikten så nu är alla räkningar införda och nu är jag inte skyldig en jäkel någonting. Det känns så skönt varje gång det är gjort, för det står mitt namn på vartenda fönsterkuvert som dimper ner här hemma, vilket det hör till Gärsnäs, Sörsjön eller här. Ansvarsfullt så det förslår känns det.

Vad jag däremot har slarvat med idag är motionen, det enda jag har varit ute i dag är när barnen och jag åkte åkmadrass i pulkabacken. Jag ska skärpa mig på den här fronten, jag måste börja ut och promenera mer, man måste hålla igång kroppen så man inte blir en soffpotatis. Tror jag ska börja gå hem från jobbet för då har jag ju fått min dagliga promenad gratis och då kan man med gott samvete stanna inne resten av kvällen. Jag blir alltid lite lat på vintern då när man egentligen borde idka vintersporter.

Peppar, peppar .....

Mina arbetskamrater har fallit som käglor för magsjukan, båda två fick stanna hemma idag. Ihärdigt fortsätter jag med min vitpepparkur och håller tummarna för att det är det absolut rätta sättet att slippa undan.

Frisk luft är nog också bra så man vädras ur, så jag tog promenaden hem från City gross ikväll. Det blev 45 minuters djupandning så nu är jag vädrad både in och utvändigt.

I morgon bitti ska jag öppna igen på förskolan så det finns inget annat alternativ än att hålla mig frisk.

Dagens affirmation:
Jag Mai-Gun håller mig frisk
Du Mai-Gun håller dig frisk
Mai-Gun håller sig frisk!

Har jag gjort allt jag kan nu tro?

Vi hörs i morgon igen. Kram

Ett gammalt mysigt hus ....

Temperaturen idag var alldeles lagom för en underbart skön promenad, men solen lös tyvärr med sin frånvaro. Ingen kamera var med för lusten att ta fler vinterkort och då mulna sådana är obefintlig.

I går berättade jag att jag bott i Lisellska huset i Malung och fick då frågan vad det varit tidigare.

Huset är byggt vid förra sekelskiftet och jag har fått berättat för mig att det byggdes som en sommarstuga åt en väl bemedlad person från Falun, en lärare tror jag. När man renoverade huset hittades en kartong med handlingar från krigstiden uppe på vinden vilka väl tillhört den ägaren, så han kanske inte bara var lärare.

Numera inrymmer den åtta eller nio lägenheter och i nedre botten affärsrörelser.
Vi bodde först i mellanplanet och det var där takhöjden var 3.40 och jag som bara är 1.56 kände mig som den lilla människa jag är där. Men den var väldigt tjusig med kakelugnar och allt som man synd nog inte fick elda i, eller det var nog tur förresten för hela huset är byggt i trä.

Vi flyttade sen upp i vindslägenheten, den var också väldigt mysig med kakelugnar och snedtak som på vissa ställen gick ända upp i nock och där var takhöjden 4 meter som högst. Men ändå passade den mig bättre, jag kände att jag växte och blev lagom där:)
Synd nog har jag bara vanliga foton från den tiden och jag skulle behöva en scanner för att kunna lägga ut en interiör bild.

Att vi flyttade till Falun sen från detta härliga boende och från den bästa hyresvärd vi någonsin haft är en annan historia. Men vi trivs här också fastän vår lägenhet här är bara hälften så stor.

Det här skulle jag kunna skriva mycket om men nu slutar jag för i dag.

Ha en bra kväll och sov så gott i natt, så kör vi igång med måndagen i morgon.
Kram

Födelsedagsfirande och nostalgi.

Vi kom iväg till Malung som tur var och nu har vi firat Martin som fyller år idag. Vi är ju inte så många i vår lilla familj men det är hjärtegott när vi träffas alla så här.



Kunde inte motstå att stanna och ta ett kort på vårt gamla hem här i Malung. Högst upp under takåsarna i detta stora trähus hyrde vi en lägenhet, den var stor och det var högt i tak. Det var där jag tappade min höjdskräck för jag var ju tvungen att stå på en stege och sätta upp gardiner, takhöjden var 3,40. I början darrade mina ben men faktiskt så släppte rädslan jag hade haft för höjder då, man ska tydligen utsätta sig för det som man är rädd för, utan pardon, så blir man med tiden befriad.
När jag hängde utanför fönstret för att putsa den tredje fönstervåden bort, så gick Kenth iväg, han vågade inte titta på:)




Att vi färdades på vägar där det kan poppa upp både oknytt och troll blev vi varse av denna skylt när vi gjorde en liten avstickare från stora vägen. Men vi såg inga troll dom höll sig väl inne hos sig, dom firade väl också helg och satt kanske hemma och mumsade på en god middag.

Tack för en trevlig dag! Nu återstår bara natten, hoppas morgondagen bär med sig solsken och en lagom temperatur.
Kram

Pepprad och frisk!

Tack för alla goda råd jag fått!

Började i går och fortsatte i dag med att äta vitpeppar, jag lydde det första rådet fastän det var ett anonymt råd. Jag menar man vet ju inte, jag skulle ju aldrig våga lita på ett läkarrecept utan påskrift. Men i det här fallet litar jag på folk;)

Det kändes bra att ta en hel näve så det blev rejält, för sjuk vill jag ju absolut inte bli. Sen har jag tvättat händerna på både mig och barnen, vi är helsanerade hela tiden. Handspriten har varit min bästa vän och nu är händerna så torra så jag behöver inte ens hålla i saker för dom sitter fast i mina rispiga och torra händer ändå.

Jag är övertygad om att jag kommer att klara mig så i morgon blir det en resa till Malung. Jag längtar redan dit det ska bli så roligt.

Nu ska vi titta på Let´s dance, vi har lite svårt på fredagskvällarna för vi vill se På spåret och Skavlan också. När man tittar så sällan på TV som jag gör så skulle väl inte programmen som man vill se behöva köras samtidigt tycker jag. Men man överlever väl det också och vill man så finns ju datorn som sagt.




Nu har jag försökt rädda våra tulpaner så dom står ett tag till, klippte ner dom och satte dom i en salladsskål.

Sköt om er och ha en trevlig fredagskväll.
Kram

Men åååhhhh!

Den största nackdelen med mitt jobb är .... baciller i massor och alla tillfällen att få allt möjligt elände. Nu har jag inte bacillskräck som det kanske kan låta, men jag vill absolut inte bli smittad nu.

Barnen kräks till höger och vänster, dom kräks innan dom hinner komma till oss och dom kräks sen dom kommit till oss.

Så nu vädjar jag, snälla, snälla, snälla, SNÄLLA, jag VILL INTE bli smittad!! Jag lovar att vara så snäll om jag bara slipper få detta elände!!

För till helgen ska vi ju åka till Malung för att gratta min son som fyller år.

Vad ska jag göra för att hålla mig frisk? HJÄLP!!!!

Fullmåne!!

Fullmånen är stor som ett klot på himlen, alldeles rund och trind. Det är så fint så jag gav mig ut för att ta ett kort på härligheten. MEN den här fotografen kan inte ta mörkerbilder, det här fotot ger absolut ingen rättvisa åt det vackra månskenet.

Men i alla fall så är det väl i natt som det ska ylas i månskenet, det vore väl kul om vi alla kunde gå ut och ta ett kollektivt ylande vid midnatt. Det här brukar ju ändå vara natten som i alla fall jag har svårt att sova. Man kan ju undra varför och om man verkligen påverkas av fullmånen men jag brukar ju inte ens veta om att det varit fullmåne utan får höra det efteråt efter en orolig natt.

Funderingar igen ....

På idrottsgalan i går var det någon som sa, jag tror det var Fabian han som hade varit fånge i en låda, att man ska vissla när man går TILL jobbet och inte bara när man går hem.
I morse kändes det som att det var långt till lusten att vissla. Nu kan ju inte jag vissla alls men faktiskt kan man känna det mentalt som att man visslar, inne i kroppen när allting känns så där bra. Men i morse var det tungt och jag var trött.

Men när jag väl hade kommit in på jobbet så kom visslingarna inombords, jag har världens mysigaste jobb!

Vi har gråväder, det är blött och isigt, det är galonisar på. Det var så halt på gården så barnen ramlade hit och dit men tog sig upp igen bara för att ramla igen. Men dom reste sig på nytt och gav inte upp minsann!

Jag brukar fundera över det här drivet som barnen har inom sig, dom klättrar upp i en soffa som når dom till brösthöjd och klättrar sen ner från soffan direkt bara för glädjen att få klättra upp igen. Oavbrutet kan dom hålla på och träna och träna utan att förtröttas. Själv får man sätta sig på sina händer för att inte förmana dom till försiktighet utan bara finnas där bredvid så dom inte gör sig illa.

Någon gång för länge, länge, länge sen hade man nog också detta driv, för man kan ju faktiskt både gå, cykla och stå på händer:) Men numera har man väl hittat nya kanaler för sitt driv, förhoppningsvis, så man inte helt har stannat upp i sin utveckling.


Just ja, jag kom på att jag ju faktiskt har vågat mig på att testa curling ganska nyligen:)

Nu grunnar jag vidare ......

Ha en bra kväll så syns vi i morgon.
Kram

Pust .....

Hela dagen nästan har jag gett till jobbet. Först ett öppningspass sen hem och äta lite mat som Kenth lagat till, jättegott, bulgur och kasslerlåda bjöd han på.

Sen blev han lite illamående och gick och la sig och jag åkte till jobbet igen för ett kvällsmöte.

Det sämsta med mitt jobb är alla kvällsmöten, det vore skönt att kunna ha möten på dagtid men då är ju alla barn hos oss så det är omöjligt för oss att sitta ner tillsammans. Det är bara att acceptera och gå dit och det är ju därför vi bara har 39 timmar/vecka på schemat.

Så nu blir det en stund framför TVn innan sängen bjuder in mig.

Söndag på Nybrogatan.

Vi började med en rejäl sovmorgon, vaknade först klockan tio!

Kenth pysslar med sina böcker, han skriver listor och han samtalar med folk på blocket. Hoppas det här går vägen för i så fall så blir det här så bra så bra. Känns redan som att man kan andas lättare bara av vetskapen om att vi får mer utrymme. Sen kan vi kanske inreda ett läsrum det vore ju toppen .....

Jag fick fria händer att laga middagen och eftersom köttet till steken ligger i frysen så valde jag att göra en pannkakssmet i stället.



Men nu blev det pankis a´la Päronplutt, nämligen gjord på dinkelmjöl och serverade med wokade grönsaker och tzatziki. Om det låter konstigt så kan jag tala om att det är jättegott och värt att prova:)

Vår köksa på förskolan ringde och talade om att hon blir hemma i morgon, hon visste att det var jag som öppnar i morgon bitti. Så nu har jag matat in på datorn att vi behöver en vikarie och jag hoppas att det är ok att jag gjorde det hemifrån för i morgon bitti kan det vara svårt, jag behövs ju mera hos barnen då än framför datorn. Har också ringt och vidtalat den person jag ville ha så hon är förberedd och inte behöver väckas av ett sms.

Men så blev det mörkt och jag har inte varit ut på hela dagen, det går ju bara inte för sig! Så nu fick vi ut och köpa tidningen och lite till och sen gick jag halva vägen hem, jag måste ju få frisk luft.

Nog för idag ....
Var rädd om varandra så hörs vi i morgon.

Oj vilken dag!

Har kommit på att jag vill virka en pläd i mormorsrutor så jag gick ner på stan för att köpa garn, men då var garnaffären stängd pga sjukdom. Vilken otur, eller hur det nu var, för jag har inte virkat på säkert tjugo år så jag hade kanske inte ens hade kunnat längre. Får se om jag försöker gå dit senare, men säkert är inte det.



Det ser kallt ut att vara vinterbadare tycker jag, men änderna såg ut att må gott när dom flaxade med vingarna och simmade omkring och såg ut att tycka att det bara var skönt.



Nu har vi städat ut julen och Kenth håller på att flytta hyllor och böcker, det är en enda röra här hemma just nu. Men det kommer säkert att bli bra när det äntligen blir färdigt, det gäller bara att inte tappa fokus utan fortsätta även om det tar emot. Vi får hjälpas åt och puffa på varandra men för i kväll är det slut nu ska vi luta oss tillbaka och titta på tulpanerna som jag köpte på stan.

Vi fortsätter i morgon med nya krafter och tar nu en lugn och skön lördagkväll. Hoppas att ni gör detsamma. Kram

Fredagkväll = myskväll.

Nu fick jag bara bestämma mig för att NU var det dags att skriva i min blogg! Med alla nya och trevliga fb-vänner så är risken stor att det är där jag blir kvar hela kvällen. Och jag vet ju att inte hela min vänkrets finns på fb, en del envisas ju med att stå utanför:) (Du vet väl vem jag menar, S;))

Nu glittrar snön igen och det tycker jag ju är så vackert, men då vet man ju också att nu är det kallt igen! Ingen vår i sikte och man knyter ihop sig själv till ett tillslutet nystan för att man tror att då ska man inte känna att det är kallt. Men ack vad man bedrar sig!

Fredagkväll, då brukar jag däcka framför TVn fast programmen kan vara hur bra som helst, man kämpar och kämpar med allt tyngre ögonlock som till slut tar hem segern.
Därför borde man sova middag en stund när man kommer hem om man vore förnuftig, men så blev det inte ikväll. Svårt att bara gå hem och lägga sig, det kan ju vara skönt att få vara uppe en stund och känna att nu är man ledig, men så upptäcker man att klockan är för mycket för att lägga sig. Ah, skyll mig själv!

Om det inte är för kallt i morgon kanske jag ger mig ut med kameran, det har varit tunnsått med kort ett tag. Annars får jag väl plocka fram gammal skåpmat, det vet ju ingen annan än jag, eller hur?

Ha en underbar kväll och vi hoppas på en solig dag i morgon.
Kram

Nu är julen slut!

Upp fem i morse igen men nu har jag öppnat färdigt för den här veckan, i morgon har jag sovmorgon och behöver inte gå upp förrän klockan sex. Det ska bli skönt!

Vimsfian var igång i morse igen, jag letade nycklarna till förskolan och trodde att jag skulle bli tvungen att sitta med barnen i trappuppgången tills nästa person kom klockan kvart över sju. Men dom hade gömt sig bland alla attiraljer man har i sin väska så allt blev frid och fröjd till slut.

Nu gäller skärpning! Man behöver råka ut för en sån här morgon så man vet att det är på kvällen man ska se till att allt är i sin ordning, så man kan kliva upp på morgonen och ha "en raksträcka" innan man tar sig till jobbet.

Tomtebesök har vi haft idag och dans kring granen innan den fick plockas bort för i år. Barnen uppskattar verkligen dessa traditioner, fast dom var övertygade om att det var vår rektor som klätt ut sig. Stackars tomten, tror inte barnen på honom längre fastän han tagit sig hit ända från Nordpolen? ...... och jag kan ju faktiskt intyga att det inte var vår rektor.

Jag läste på facebook när jag kom hem att vi skulle äta fisk idag, så jag var snabb att plocka fram en bit lax innan Kenth hade ångrat sig:) Han som inte äter god fisk, avstod sin panerade fiskrens till förmån för isterband och vi åt båda två med god aptit.

Ett försök till hurtbulleri ...

Har varit uppe sen klockan fem för jag skulle öppna på förskolan och jag behöver ha tid på mig på morgonen för att hinna vakna ordentligt, en timme minst. Det gör ju att när jag slutar vid tre på eftermiddagen blir jag rätt så mör när lugnet faller över mig.

Därför bestämde jag mig för att köpa mig lite vakentid genom att promenera hem från City Gross när vi hade handlat så jag skulle hålla mig pigg längre. Det tar olika lång tid beroende på vilken väg jag avslutar med och i dag tog det femtio minuter att gå. Upplägget har faktiskt fungerat för jag är fortfarande alldeles upprätt och det drar inte ens i mina ögonlock.

Men bara jag funderar på soffan och TV-tittande börjar jag gäspa, det är därför jag så sällan sitter framför den burken, jag lyckas nästan aldrig att se ett helt program utan att somna. Men det kan kanske bero på att man har en rusch omkring sig hela dagarna och sen när man kommer hem är det kav lugnt med bara oss två.

I morgon är det tjugondedag Knut och då ska julen dansas ut.

Är detta sant?

Nej nu händer det som inte får hända!
Konserten som vi skulle på i mars är inställd, Lundell har blivit sjuk och ställer in alla sina inbokade konserter. Vad han drabbats av vill man inte gå ut med, men det kan ju inte vara en vanlig förkylning så att säga.

Där rök vår ljuspunkt som vi riktade vårt hopp till i väntan på våren. Men strunt i oss, huvudsaken är att han inte är alltför sjuk och att han kommer att repa sig igen, för hans egen skull.

Det lät väldigt egoistiskt annars och såna är vi ju inte, vi vill förstås att alla ska må bra.

Nu får vi börja leta efter nya ljuspunkter, så nu sätter vi oss i soffan och tänker.

Faktiskt riktigt kul att börja jobba ....

Första arbetsdagen efter all ledighet är nu gjord! Nu gäller det att plocka upp alla rutiner som fått ligga i träda, t ex att plocka med mig soppåsen på morgonen när jag åker till jobbet.

Plusgrader idag, det brukar betyda galonisar på alla barn, men i dag struntade vi i det. Snön var så vit och fin och såg inte alls blöt ut så vi gick ut utan dessa klädesplagg och vi har ju torkskåp så det blev bra till slut.

Ja det som är positivt för en del, betyder mer arbete för andra:)

Nu börjar de så kallade oxveckorna fram till påsken som infaller sent i april. Men ändå, vi går mot ljusare och ljusare tider så det är helt ok.

Och så har vi ju en konsert framför oss också, inte att förglömma, den blir ett mycket trevligt avbrott i vardagen.

Förresten våra isprydnader som vi gjorde före jul och hängde i en gren har smält ner och kvar hängde bara snörstumparna. Just då när vi gjorde dom kändes det som om det skulle gå en hel evighet innan dom skulle smälta ner. Men nu är vi där:)

Nu känner jag mig som jag brukar göra den första arbetsdagen efter en semester, sätter jag mig i soffan så somnar jag!

Ha nu en bra kväll och morgondag så ses vi i morgon kväll, förhoppningsvis
Kram

Nu är ledigheten över ....

Har tagit min första långpromenad i år och jag kan konstatera att kondition är en färskvara! Nu har det varit för mycket helger och för mycket mat och för lite röra på sig.

Dessutom startade jag med att ha mössa på mig men det blev för varmt så jag tog av den och när jag hade gått nästan hela rundan upptäcker jag att i mössan ligger en handledsvärmare ... en! Jag visste inte ens att dom hade legat i mössan, så vad gör jag nu? Har jag tappat den andra eller ligger den hemma? Så jag vänder och går samma väg tillbaka, men ingen handledsvärmare finns att hitta. Och det var ju självklart för den låg hemma i hallen. Men en lång promenad blev det:)

Sen har vi tvättat, strukit och manglat, så nu är vi hela och rena igen.

För i morgon börjar allvaret, nu är det jobb som gäller. Vilket vi vill eller inte!

Hemma igen!

Nu är vi hemma i den både ljuvliga och gruvliga staden igen. Har återgått till att bli dalfolk efter att ha pryat som skåningar i ett par veckor.

Det har regnat mer eller mindre hela vägen och endast när vi passerade Borlänge var det lite snö inblandat, för där var det som kallast minus sju och då bildades blixtsnabbt isbark på framrutan, utom på ett par små gluggar där vi kunde se ut.

Kenth har rattat hela vägen, han hittar (med något litet undantag!) som en brevduva var han än åker fram. Själv är jag som jag tidigare har sagt något av en frigående höna. MEN jag kan både läsa karta och mata in en GPS så synd om mig är det inte:)

Det är roligt att få kommentarer på min blogg, så TACK för dom ni både kända och okända personer:)

Vi pratade igår om att Kenth hade fått en kommentar om att vi skriver så olika om samma saker. Jag har faktiskt funderat i samma bana och tänkt att det kanske är så här:

Att det inte är så konstigt egentligen att vi har olika upplevelser av saker för vi är rätt så olika. Jag har en Luther som sitter på min axel som ser till mig och försöker hålla mig inom ramarna, till det väljer jag att se det som jag tycker är vackert i min omgivning. Kenth däremot skulle aldrig acceptera att en Luther satte sig på honom han skulle borsta av honom, för han är en liten rebell innerst inne, men en snäll sådan förstås;) Om man blandar samman oss och våra upplevelser så blir det kanske en lagom liten hemtrevlig och grå soppa, den ena driver på, den andra tänker efter ... helst lite länge;)

Får fundera mer på det här märker jag, jag kanske också ska skaffa mig en borste?!

Vi sover på saken!
Godnatt alla

Sista dagen ....

Vad gör man nu såhär på sista dagen, ja man kan ju ta med grannarna och åka till Simrishamn dom vill ju köpa sig en ny dator. Sagt och gjort, vi packar in oss i Clion och kör iväg.



När vi ändå är där så åker vi till hamnen för att köpa lite fisk och revhuskavring. Där nere finns dom här fina och färgglada bodarna och jag lockas förstås dit som av en magnet för att fota. Visst kan man nästan känna lukten av fisk när man ser bilden?
Annars kan jag tala om att det luktade väldigt mycket fisk här.



På hemvägen ligger det några alldeles igensnöade hus och vi inser att vi nog hade det bra ändå när vi kom ner hit, vi tog oss ju lätt in i huset. På slätterna så här blir nog husen riktiga vindfång, eller som här "snöfång".



Ja vi såg uti allén, två små fåglar på en gren ... tralla la la la ....
Fast dom här var nog lite för stora för att passa in i den gamla sången:)



Nu har vi städat det vi kan inför hemresan och resten får vi ta i morgon bitti. Det är aldrig speciellt roligt detta för nu är det ju slut på semestern och vardagen tar vid igen. Men den kan ju förstås vara nog så spännande också, det beror ju på vad man gör av den.
Återstår bara att sova en natt, bilden är vår sovrumsdörr härnere som är en gammal dörr som satt på den skrubb som vi gjort om till vårt sovrum. Handtaget är köpt hos Jens Sandegaard, en smed här i grannbyn som gör lite annorlunda saker.

Men först ska vi förstås se på Let´s dance, jag tror att jag ska hålla på Björn Ranelid i år, han som hjälpte mig att få tillbaka min signerade bok som försvann. Det kan han i min värld vara värd en seger för ... men först får han bevisa vad han kan:)

Vill vi ha kramsnö verkligen?

Idag har det kommit ny snö, riktigt kram så man skulle ha kunnat gjort en snögubbe om man inte hade längtat så förtvivlat till våren. Ingen riktig acceptans för det vita längre, jag känner mig nöjd med det som varit.



Men långt nere under snön finns ändå embryon till det som komma skall och bilder finns ju kvar sen förut om åren och dom är bara att hämta fram, så kan man starta drömmarna. Så vet vi vad som väntar oss om vi bara har tålamod att vänta ut vintern.

I kväll är vi bjudna till våra kära grannar på mat och vi vet vad som väntar oss, den godaste thaimaten för P är en excellent kock, det vet vi sen tidigare när hon serverat oss mat. Starkt så det förslår brukar det vara men så gott, så gott.

Så hörs vi i morgon ... vår sista hela dag här. Hmmmm ...

Fryslort.

Sitter i soffhörnan och läser min av författaren signerade bok (då vet ni som följer min blogg vem författaren är), med en filt omkring mig. Fryser så jag hackar tänder, måhända jag behöver en filt till?

Lite varmare blev jag när jag tog mig an disken, men nu fortsätter jag att läsa!

Vi träffade dom tidigare ägarna till huset tidigare i dag när vi var ut en vända, pratade bort en stund och bestämde att vi skulle träffas i påsk när vi kommer ner igen. Då är det alldeles säkert vårvärme här nere, något att se fram emot.

Vi hörs i morgon då är boken säkert utläst.

En heldag att hälsa på folk.

Oj oj vilka problem vi har haft nu med att ladda upp vårt mobila bredband. Jag försökte av misstag att ladda upp med en gammal kod men den kände telia igen och ville inte ta emot, så då fick vi leta igenom våran väska igen och hittade till slut den rätta. Så nu äntligen var vi välkomna igen och kan börja sköta om våra sociala kontakter:)

I dag har jag fått följa med Kenth på hans blind-date med två av sina forumvänner, eller det kanske närmare var en speed-date? I alla fall har vi haft en väldigt trevlig dag, härliga människor som bjöd på både sig själva och på mat och fika. Tack för att vi fick lära känna er och för att både jag och mannen med dom talande ögonen fick vara med trots att vi inte är med på ert forum.

Moa har vi också hunnit med att hälsa på och vilket trevligt hus dom bodde i, vilken lycka det måste vara att ha den turen att hitta ett så fint boende bara genom att leta på nätet. Önskar er all lycka i era studier här nere.

Bilden ja .... ja, jag längtar ju efter blommor!

Solsken i oktober?

Solen lockade ut mig på en promenad, i dag var det lite kallare igen. Såg att man hade tagit fram rälsen så nu snart kanske tågen börjar rulla igen så folk som inte har bil tar sig dit dom ska. Man blir lätt isolerad om tåget inte går och bussar som sätts in inte heller säkert kommer. Kenth skjutsade grannen idag så han fick handla lite till sitt bygge, skönt att kunna hjälpa honom för han finns alltid här som en säkerhet när vi inte är här.

Har suttit här vid datorn och lyssnat på musik igen och hittade en Jack Vreeswijk och åhhhh... vad jag tyckte om den. Klicka här och lyssna om ni vill. En till när vi ändå håller på, här tillsammans med CajsaStina.

Ha en bra kväll ... och förresten, enligt bondepraktikan så kan man se på hur vädret har varit i dag hur oktober blir! Ja här har i alla fall solen lyst:)

En solig dag igen

Vilken tur vi har när vi är här nere, termometern visar på någon plusgrad i dag igen. Men vägar och trottoarer har blivit riktigt isiga och hala det kände jag när jag gick till återvinningsstationen för att slänga lite tidningar.

Vi tog åter en tur med bilen, styrde kosan mot Kåseberga.



Gick en liten bit upp mot Ale stenar och där skulle man ju ha kunnat spänna på sig skidorna, man kände sig som om man var mitt i skidbacken.



Men tittade man neråt så började man fundera på en sillamacka istället:) Det brukar vi ju äta när vi är här eller stekt sill med mos. Ja det är ju bara jag som äter det och det har jag börjat med dom senaste åren när jag förstod att det var färsk sill som serverades. Kenth har vissa problem här men nåt brukar han hitta.



Fast idag är det inte så inbjudande att sitta här och äta någon sorts mat, så vi köper med oss lite gott att ta med oss hem istället.



Här framme ser vi Stiby kyrka och vi börjar närma oss hemma.
Snön samlas på vägarna och i byarna, så bakom dom höga snövallarna bredvid vägarna finns inte alls så mycket snö, den har blåst bort och lagt sig bredvid nån husvägg.
Det är ganska fascinerande tycker jag.

Nu tror jag att jag har dokumenterat färdigt om vintern härnere, jag börjar längta efter blommor!

Kram alla

Lite smått och gott.

Så här på årets första dag har vi tagit det lugnt, vi har tagit en liten tur med bilen, vi har ätit pizza, vi har läst, löst korsord och sovit en liten stund. En promenad på halkiga och isiga trottoarer tog jag själv, Kenth ville inte ge sig ut i halkan med mig för jag är inte så empatisk när han råkar ramla. Det kan ni läsa om på hans blogg, jag jagar hellre bra bilder;)



Vi tog med oss tågkortet ifall vi skulle komma på att vi ville ut och åka med Pågatåget, men som ni ser så är järnvägen igensnöad och tåget står någonstans urspårat och fastfruset. Så då får vi väl åka desto mer nästa gång vi kommer ner istället.



Om man inte vet vad man ska ha en gammal nedlagd bensinmack till så kan man alltid ha den som ett snöupplag. Idérikedomen flödar härnere, man blir på gott humör!



Löderups strandbad i vinterskrud, vackert nu men på sommaren är det underbart när man kan känna sanden mellan tårna! Men nu skulle vi ju leva i nuet, det är ju det som är så mysigt att vi har våra fyra årstider! Så nu upplever vi skönheten i vinterupplagan!

Gott Nytt ....

Så har vi då tagit klivet in i 2011!

Ett alldeles purfärskt år som vi får tillåtelse att forma precis som vi vill.
Vem vet, vi kanske lyckas smida till det bästa året i hela vårt liv!

Dagens förutsättningar är till att börja med i alla fall dom allra bästa - solsken, blåst och plus fem grader!

Nu går vi ut och njuter av livet.
Kram