Packar igen!

Igår strejkade vår internetuppkoppling så det blev ett ofrivilligt avbrott i bloggandet. Men nu är den ok igen, K har kanske fixat under dagen.

Snövita vägar två dagar i rad, idag hade dom tom plogat vägarna ut till Aspeboda. Igår singlade det flingor under hela dagen men idag tittade faktiskt solen fram en liten, liten stund. Jag bara rycker på axlarna och konstaterar att vintern fortsätter, då har jag väl gett upp hoppet om vårens antågande i alla fall.

Nu har jag gett K hans sista spruta, nu när jag faktiskt tycker att det går för sig att sticka honom. Nu när jag nästan njuter av att ha honom som en levande woodoodocka som jag kan avreagera mig på och sticka nålar i. Nej då, jag bara skojar, egentligen har jag inga såna behov jag tror att jag är ganska snäll om jag får säga det själv:)

Igår fick jag telefon från en gammal arbetskamrat från Malungstiden, hon passerade Gärsnäs och ringde för att höra om vi var där. Hon var bara tre dagar för tidig, för i morgon åker vi ju dit och det hade varit jättetrevligt att få träffa henne. Men vi hoppas på en annan gång.
Tänkte tyvärr inte på att fråga henne om hur långt våren hade kommit därnere, men vi får ju snart se det själva.

Ja nu är det dags att packa väskan igen för en påsk på Österlen. Det är inte roligt den här gången heller men nu är det snart färdigt.
I morgon bär det av direkt efter jobbet, det finns ingen annan gång som Kenth har så bråttom som när vi ska åka till Gärsnäs. Men nu måste han vänta tills jag kommer hem och packar i bilen för nu får han inte bära väskorna själv. Jag tycker faktiskt att det är rätt så skönt att få åka hem efter jobbet och inte bli upphämtad direkt jag slutar, att landa i fem minuter först innan resan på 69 mil startar. Fast då är vi förstås nere en timme senare än vanligt.

Så nu är det snart dags för sängen så jag orkar med morgondagen med både jobb och resa.

Vårtecknen uteblir...

Jag trodde att jag skulle kunna få börja leta vårtecken snart men det går ju inte i dessa snödrivor. Man kanske kan räkna regnet som föll igår, det gjorde i alla fall att snön gick ihop och det ser åtminstone ut som om den minskar.
I brist på annat så får jag knäppa kort på påskliljorna som står här hemma på bordet. Dom lyser ju gult och glatt och visar att det snart är påsk.

Inte nog med att jag fick ta Kenths stygn förut nu ska jag ge honom en spruta som ska motverka propp några kvällar.
Igår tyckte jag att det var förskräckligt att göra det, men ikväll gick det bättre. Jag hade tappat all min empatiska förmåga och stack nålen rakt in i magen utan att blinka.
Månne jag är en blivande sjukvårdare?

Nu har jag läst klart en jobbarbok och knåpat ihop ett förslag till hur man kan skapa en utvecklande miljö till våra barn på förskolan. Då har jag gjort mitt bidrag och redovisat mina tankar, för när vi har vår APT på onsdag kväll är jag på väg till Österlen för att fira påsk.

Där ska vi gå på konstrunda och det bästa i år är att en gammal arbetskamrat från Malung ska ha en utställning. Han har flyttat ner för gott och bor nästan granne med oss så det ska bli så roligt att få träffa honom.

Vi kan shoppa vi...

Man kan undra om inte lasarettet skickar hem sina patienter lite för tidigt.
Inatt har K sprungit, ja verkligen sprungit, på toa hela tiden så till slut fick jag uppsöka en annan sovplats om jag skulle få någon sömn alls. Spruta ska han också ha så han inte får en propp, burr...! Tur att A är här ifall vi inte fixar det, så får hon lära oss hur man gör så vi kan det själva när hon åkt hem.

När Annelie är här så blir det shopping minsann, vi har sprungit på stan hela dan hon och jag, provat och köpt kläder och känner oss nu jättenöjda. Nu ska vi bara fika lite gott kaffe och sen vila oss innan vi ska titta på körslaget. Vi tittade inte förra veckan eftersom vi var i Helsingfors då, så vi vet inte vem man ska hålla på. Fast vi hoppas kunna hålla på Kalle förstås, för i Dalom vill vi gärna hålla ihop.

Nu är vi hemma igen.

Arbetsveckan är slut och jag med den.

Har hämtat hem K från lasarettet, han längtade hem, det förstod jag när jag mötte honom knallande på vägen för att möta mig. Nyopererad och precis utskriven!
Gott läkkött, det har vi sett förut i hans olika krassligheter.

Nu ska vi luta oss tillbaka i soffan och titta på finalen av Let´s dance. Väntar på att Annelie ska komma hit, hon ska hälsa på oss i helgen det ska bli mysigt. Lite shopping och mycket mys, eller kanske tvärtom det får vi se.

Varför går inte allt på räls???

Upp fem i dag, har jobbat en tidig dag och sen hem till en tom lägenhet.
Men idag har jag tagit hand om Kenths torsdagsjobb tvättstugan, har tvättat, manglat och strukit. Bytt rent i sängarna och lagat mat. Där ser man, jag kan också!

K ringde i dag och talade om att det inte ville sluta blöda så han skulle ner på op igen, visste inte när detta skulle ske och ville därför att jag skulle ringa innan jag åkte dit. När klockan var fem var jag färdig med tvätten och tänkte att nu ringer jag, men kom till en växel där dom sa att kirurgen inte tog emot telefon förrän klockan sex.

Jaha tänkte jag, då tar jag tag i räkningarna då. Satte mig vid datorn och började brottas med alla OCR-nummer. Så nu är räkningarna klara till Sörsjön, Gärsnäs och här hemma, och lönen vart tog den vägen?? Skulle dra ut en kopia men papperet lyckades fastna i skrivaren och jag får det varken fram eller tillbaka. NU...vet ni, man kan svära i en alldeles tom lägenhet också, det har osat hett här, så K kan vara glad att han är där han är.

Ringde sen åter till kirurgen och nu tutade det upptaget hela tiden. Varför ska man hålla på och ringa när man bor i samma stad som lasarettet kan man undra, så jag tog bilen och åkte dit för och se om det fanns nån att hälsa på. Lika bra att agera för nu känner jag att jag håller på att ilskna till!

Visst hade K kommit tillbaka till rummet, han satt upp och läste, nybränd och oblödande. Glad över att han ÄNTLIGEN hade fått mat, vid femtiden fick han middag efter en fasta som räckt ända sen han lades in. Han är nu färdigbehandlad och får troligen komma hem i morgon om inget tillstöter.


Nu har jag gjort allt som jag tänkt att jag ska göra idag utom att läsa om "Förskolans pedagogiska rum" så nu tar jag tag i den. Men min sovtid närmar sig oroväckande snabbt....oj, oj, oj.

Till sjukan.

Det gjorde inte så mycket att jag hade tagit på mig att jobba till 18 ikväll för när jag kom till lasarettet vid närmare 18.30 hade K inte kommit upp från uppvakningen ännu.

Jag frågade en sköterska som ringde dit och kollade och jag fick sitta ner och vänta en stund medan hon hämtade upp honom till avdelningen.

Han hade opererats på eftermiddagen och nu var han riktigt pigg men väldigt hungrig, han hade inte fått mat sen han började fastan vid midnatt i går. Han fick sockervatten i dropp men längtade efter att få sätta tänderna i riktig mat eller åtminstone en macka.

Lite synd om honom var det när hans rumskompisar blev bjudna på kaffe och smörgås.
Men tydligen gör dom så här tills dom är säkra på att allt är ok.

Ljummen dag.

Idag har det snöat en hel dag igen, det här tar visst aldrig slut och nu är det bara blask och plask på vägarna.

På jobbet har vi haft två vikarier för mina kollegor har varit borta, en har semester och en har varit på utbildning. Men det har fungerat bra och gått som smort, vi har fått allt gjort som skulle göras.

Jobbade en tidig dag i dag och fick på så sätt lite tid med K innan jag skulle köra honom till lasarettet. Han skulle läggas in ikväll klockan 18 och sen ska han opereras i morgon, men vilken tid vet vi inte. Får hoppas att han kan höra av sig under dagen i morgon så jag får veta hur det har gått. Själv jobbar jag till 18 för min kollega som ska på nånting i morgon eftermiddag, men hoppas kunna hälsa på K på kvällen, det var i alla fall besökstid till 19.

Så summan av kardemumman idag, snö som börjar bli slask, frånvarande kollegor men bra vikarier och en inlagd sambo. En blandning av sött och salt alltså.

Fast just nu känner jag mig ganska ensam, men jag får i alla fall sova hemma och ska inte opereras, så det är ju inget synd om mig.

Anden i lampan?

Måndag och jobbardag till 18 igen. Solen har åter lyst på oss och snön börjar smälta, den som kom i massor igår.

Här hemma har våra lampor återigen börjat blinka precis som dom gjorde när vi bodde i Östanfors. I går när vi kom hem från Helsingfors så lyste en fönsterlampa och vi vet med bestämdhet att den inte lyste när vi åkte, eftersom vi åkte tidigt på morgonen och den lampan har vi bara tänd på kvällen. Vi släckte den och då tändes en golvlampa som står bredvid soffan, jag släckte den och om en stund tändes den igen. Sen släcktes och tändes den upprepade gånger under kvällen. Samma har den gjort idag så K har fått leka leken "gissa om lampan är tänd eller släckt" i ensamhet här hemma.

Jag vet inte om det kan förklaras med att vi har lamporna kopplade till en dosa, så att vi kan tända dom på avstånd. Fast vad ska man med dosan till om lamporna tänds ändå?

Hemma igen..

..från Helsingforsresan.
Vi åkte buss till Värtahamnen i Stockholm. Det var så roligt att sitta och lyssna på folk på bussen det pratades Särnamål lite här och där. Det kändes så hemvant och skönt på nåt sätt, en go dialekt som känns familjär för mig.
Övriga i bussen, inklusive mig själv, satt tysta i egna tankar eller med en tidning eller bok och kände förväntan inför det vi har framför oss.

Mat, mycken mat och mat i rättan tid, oj vad vi har ätit.

Frukosten riktade sig till alla smaker, min tallrik dignade av grönsaker och frukter, helt underbart tycker jag, och så plättarna med några droppar lönnsirap förstås. Någons tallrik dignade av äggröror, bacon, korv, löjrom osv, helt underbart tycker K.
Ett glas champagne fullbordade denna lyxfrukost, i och för sig tycker jag att champagne passar bättre i andra sammanhang, men ändå. Blev proppmätta!

Buffé har jag fått lära mig ska ätas i sju omgångar, här gällde sillbord, skärgårdsbord, sallader, kallskuret, varmrätter, ostbricka och desserter. Proppmätta!!

Nästa kväll A la carte middag, där valde vi förrättsbord, där man väljer själv vad man vill ha från ett buffébord, varmrätt och sen dessertbord. Proppmätta igen!!!

I Helsingfors var det fortfarande vinter och snö, isen låg kvar ända inne i hamnen.
Vi gick en promenad i stan, besökte Tempelkyrkan som är insprängd i ett berg, saluhallen gick vi bara rakt igenom men den är väldigt trevlig och pittoresk, en relik från 1885. Fast varorna är väldigt fräscha.

Det var inte läge att sätta sig nånstans och njuta som vi hade trott, så efter ett par timmar på stan gav vi upp och gick tillbaka till båten.

Satt och studerade folk, Mumintrollet och lilla My strosar omkring till barnens förtjusning. Mumin delar frikostigt ut kramar och My ser bara sträng ut och försöker hålla styr på Mumin. Stort tycker barnen, det syns på deras ögon.

K skröt över att han varit skräddare och kortat av sina byxor innan vi åkte. På kvällen när han tog av byxorna satt det tejpbitar i kors och tvärs på benen och byxbenen var långa igen! Ja alla sätt är bra utom dom dåliga och om det här var ett bra eller dåligt sätt får var och en avgöra. Jag tror möjligen att nål och tråd hade varit ett bättre alternativ. Förväntningarna på mig i detta läge är...????

Hur det nu än är med den saken så satt finbyxorna som dom skulle i alla fall. När K är ute med mig blir det inga sena kvällar. Vi var runt och lyssnade på olika ställen, en trubadur, lite stråkar, lite dansmusik, lite annan underhållning som breakdance. Nattklubb blev det inte mycket av bara en kort stund, sen blev det en skön natts sömn istället.
Kroglivet är inte så mycket för en gumma och den lille gubben valde att hänga med hem.

Tillbaka i Sverige igen pågår vintern för fullt. Det snöar i Stockholm och hela vägen hem till Falun.

Tack min goa sambo för den här trevliga födelsedagspresenten!

Weekendtripp.

Tänk nu har jag tagit helg fast det bara är torsdagkväll!
Det ska bli riktigt, riktigt skönt att vara ledig en dag. Vi strävar på ordentligt på jobbet så nu tänker jag vila faktiskt, inga jobbtankar tillåtna.....tror jag.

Vet ni, jag har börjat packa! Har tagit fram allt som jag tänker ta med mig, det ligger på sängen och ska bara stoppas ner i väskan. Jag kan om jag försöker. Så nu är K så glad, så glad och han slipper tjata på mig. Fast jag hade säkert hunnit plocka ihop det här i morgon bitti, det tror jag alldeles säkert.

Det bär alltså av till Helsingfors, bussen går klockan tio i morgon, så lite, lite sovmorgon blir det också.

Så nu blir det ett litet avbrott i bloggandet, dubbel semester alltså:)
Kram alla. Vi ses om några dagar.

Arbetsglädje.

Idag har jag haft en sån där tolvtimmars arbetsdag igen, dom kommer då och då. Började lite före sju med att hämta ett barn som kommer tidigt och vi gick sen ner till vårt nya viste för att börja den ordinarie arbetsdagen. När den var slut gick jag en väldigt skön halvtimmes promenad i solskenet och det fick bli min rast idag.

På kvällen skulle vi ha möte så då valde jag att stanna kvar på förskolan och planera istället för att åka hem emellan. Det blir inte mycket mer än att hem och vända annars så jag tycker att det här är bättre och då får jag rätt så mycket gjort den tiden.

Vi läser boken "Dubbelstjärnan" och diskuterar olika kapitel på våra arbetsplatsträffar, underrubriken är "konsten att skapa arbetsglädje". Ikväll lyfte vi fram kränkningar och det blev intressanta diskussioner.

Det blev mest arbetsprat detta, men jag har ju inte gjort något annat idag så det fanns inte så mycket annat att berätta. Och imorgon jobbar jag till 18 så det blir nog lika då.

Packa lite? Tror inte det...

Solen den skiner och skiner, den tar lite på snön men ändå inte så mycket. Igår hängde snön från taket som en markis ner över halva fönstren på vårt nya "bo" i förskolan, så lite värmer den i alla fall. Vi fick hjälp att ta ner den så idag var den borta och vi är ju ändå inte ute på den gården utan vi går upp till vår vanliga gård där det finns lite roliga saker att göra.

På fredag ska K och jag åka till Helsingfors på en liten weekendresa, det ska bli kul. Så ikväll har jag ordnat vikarie till mitt jobb och sen bör jag väl börja fundera vad jag vill ha med mig. Men icke! Att packa, även om det bara är en helgväska är bland det värsta jag vet.

Egentligen borde det väl bara vara roligt men så fungerar inte jag, jag packar för det mesta i sista minuten, kvällen innan vi åker. Då har K hunnit stressa upp sig många gånger över att jag aldrig börjar nån gång. Men det är lugnt, det är värre när jag gör samma sak när vi ska vara borta några veckor.

Fast nackdelen med att packa sent är att jag alltid tar för mycket med mig, jag borde tänka mer på vad jag verkligen behöver ha. Så klokt...

Tidsbrist?

Jobbardag + föreläsning = heldag.
Vi hörs i morgon för nu ska jag ringa Annelie och sen se Saltön.

Bakslag.

Det blev ingen resa till Öje idag heller för nu är dom inne på andra varvet av magsjukan och vi avstår resan för att slippa utsätta K för smitta. Han ska ju äntligen få komma till läkare i veckan som kommer, det som han har väntat på sen i midsomras. Med så lång väntetid vågar vi inte ta risken att han blir sjuk och kanske får vänta ytterligare några månader.

Istället tar vi tag i lite upprensning här hemma, vi har bla haft en växande pappershög. Det är så lätt att tänka att det här gör jag senare när man får ett brev som inte är akut, speciellt när man har mycket att göra och dåligt med tid. Men nu är papperen snart insatta i pärmar av K och det som inte ska vara kvar är slängt. Skönt att bli av med såna här dåliga samveten.

En skön promenad i solskenet har det också blivit och idag hade fåglarna bestämt sig för att kvittra igen. Underbart, nu är livet som bäst igen.

Ändrade planer.

Skulle åkt till Öje i dag men lite krassliga magar ändrade våra planer, så vad gör man då?

Tar ett skönt fotbad och går sen ner på stan och tittar lite.

Städa? Ja lite kanske, badrummet behöver en uppfräschning och det behöver dammas av lite här hemma så det är väl bara att köra igång. Plockar upp lite saker till vinden och där hittar jag pelargonen som jag försökt övervintra, tar ner den så får vi se om den tar sig.

Åker till City Gross och handlar, tar en promenad hem därifrån. Solen skiner och himlen är blå, men var är fågelkvittret det är ju det som är tjusningen så här när man börjar tro på våren.

Nu har vi tittat på melodifestivalen, jag tycker om Anna Bergendahls röst och hon blev så äkta glad när hon vann. Hoppas det går bra för henne i Oslo.

Nu riktar vi in oss på en Öjeresa i morgon istället, magarna ok, tårtan bakad.

Flyttkarusell

Imorse när jag vaknade var jag tröttare än jag varit någon gång i mitt yrkesverksamma liv, tror jag. Att flytta en hel verksamhet samtidigt som man har 18 barn som är 1-4 år omkring sig är inte det enklaste. Tur vi inte hade alla 21 barnen fast det hade väl fått gå det också.

Men vi har varit ute med barnen, serverat mat tre gånger om dan, vilat, bytt blöjor och skött det löpande arbetet, hämtat frukost och mellis sprungit mellan nya och gamla "boet" och hämtat saker, vad som inte fungerat är det pedagogiska arbetet. Samtidigt har vi packat upp kartonger, flyttat runt möbler så det ska fungera på bästa sätt, diskat, packat upp lite till, möblerat om igen, snutit näsor, bytt blöjor, packat upp, flyttat möbler osv........

Och mitt i allt detta har barnen varit helt underbara och funnit sig till rätta och hjälpt till att flytta runt saker på sitt sätt. Som pussel på golven, duplo i soffan, dockor i ugnen osv, osv.........

Tur att vi i alla fall fått en resurs till hjälp, J som barnen och vi har tagit till oss och som fungerar så bra.

Jag har flyttat en verksamhet tidigare på grund av en vattenskada men då flyttade vi på en helg och det var färdigt när barnen kom på måndag. Det var också jobbigt men på ett annat sätt.

Jag var alltså trött i morse men sen när jag kom till jobbet var allt så bra igen, vi har så mysiga barn som gör att man orkar och får ny kraft när man väl kommer dit. Och nu är det helg och vi får vila upp oss så vi orkar nästa vecka igen.

Men ibland kan man undra om man jobbar för att leva eller om man istället lever för att jobba??

Min kollega hade semester idag så jag jobbade till 18 istället för henne.
Väl hemma blev jag bjuden på thaimat hämtad från restaurangen här bredvid. Min egen thaikock tyckte inte han hade nån inspiration.

Minnen för livet.

Slutade tidigt i dag, klockan tre, hann hem och mangla lakan som K tvättat innan jag hastade till ett möte med lärarförbundet. Intressant att höra vilka frågor som är på tapeten och att få höra hur andra har det.

Nu till något annat.
Var på en studiedag i november förra året som jag sen har burit med mig i tankarna och nu vill jag skriva om vad jag kommit fram till i mina funderingar och som jag inte kan släppa.

Man skulle leta efter en person från barndomen som man minns med värme och som har präglat mig och gett mig en känsla som jag kan plocka fram i mitt arbete.
Jag vet precis var jag ska leta och vilken känsla jag vill förmedla till våra barn på förskolan.

Jag hade som barn en alldeles underbar granne, dit jag tog mig så fort och ofta jag kunde. Jag var alltid välkommen, aldrig att jag fick känslan att jag störde, utan jag kände att jag var en kär gäst. Jag gick där som barn i gården, upplevde aldrig att jag var i vägen och aldrig till besvär. En självklarhet som bottnade i, jag vet inte vad, människokärlek tror jag.

Vilka underbara människor kan man tänka nu, som alltid tog emot mig. Jag förstod ju inte bättre, trodde alltid att jag var efterlängtad
"Jag skulle så gärna vilja äga en liten, liten bit av dig" sa hon till mig och jag lovade henne att hon kunde få äga mitt lillfinger, mer kunde jag inte ge bort, då kunde ju min mamma bli ledsen.

Hennes döttrar var i mina ögon mina lekkamrater, men förmodligen tyckte dom nog att dom tog hand om mig.

Min goa granne lever inte längre, men den känslan som hon gav mig den lever kvar i mig. Jag behövde bara bli påmind på föreläsningen och fick börja tänka så kom allt tillbaka till mig.

Tänk om man kunde förmedla en bråkdel av denna känsla till de barn vi nu tar hand om. För den känslan jag fick som barn på den gården har räckt en hel livstid!

Man förstår när man börjar fundera så här hur enormt viktigt vårt arbete är, vilket ansvar som ligger på våra axlar. Att vi faktiskt kan ge barnen minnen och "skydd" för livet, en god känsla att landa i.

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på henne. Och vet ni, jag föddes på hennes dag, det tycker jag är alldeles underbart.

Jobba - sova, jobba - sova........

Nu är det kväll för mig igen för nu har jag som vanligt haft en sovstund framför TVn. Alla kvällar jag jobbar sent är repriser, dom är banne mig likadana allihop. Mat, sova och sen i säng. Måste bara försöka skriva några ord i alla fall även om det bara blir nonsens.

På jobbet har vi gjort första dagen i lägenhet, vi måste bara göra lite justeringar så blir det kanske bra. Svårt att flytta och samtidigt ha alla barn runt sig det blir varken hackat eller malet. Vi gör vårt bästa och får se när vi får igång en bra verksamhet.

Våren närmar sig och när jag skulle köra hem i dag hade snön mjuknat så det var moddigt och djupa spår på vägarna. Nu syns det hur mycket snö det har legat på våra vita vintervägar ute i Aspeboda.

I morgon bitti ska jag upp fem så nu säger jag godnatt.

Nu ska vi bli torra.

Idag var det en mycket bättre dag än igår fast den egentligen borde ha känts värre.

För idag har vi flyttat vår avdelning till en lägenhet där vi ska "bo" tills vår avdelning på förskolan har sanerats efter vattenläckan vi hade vid nyår. Vi har flyttat samtidigt som vi har haft barnen omkring oss men med hjälp av våra kollegor som tog hand om våra barn när dom var ute på förmiddagen.
Sen fick vi också hjälp med att bära möbler och kartonger förstås.

Själv fick jag lämna alltihop på eftermiddagen då jag var på ett mattemöte. Ett mycket bra sätt att träffas och utbyta idéer och samtidigt få hälsa på hos andra förskolor här i stan och få ta del av deras arbete.

Det är också så skönt att det äntligen tycks bli vår, denna innerligt efterlängtade årstid.

Nu är jag nyfiken på hur långt mina stackars arbetskamrater hann efter sen jag åkt, men jag får bärga mig tills imorgon. Jag hann ju inte ner till lägenheten över huvud taget idag så nu är det spännande att få se hur det blev.

Ikväll

blir det inte mycket skrivet för jag är ganska trött. Har jobbat hela dan och sen ett möte på kvällen, då är jag rätt så mör när jag kommer hem.

Men i dag var det första dagen denna vinter som vi fick kramsnö! Som vi har väntat på dessa plusgrader hela långa vintern och i eftermiddags kom dom. Hoppas det håller i sig tills imorgon så barnen får göra den första snögubben för i år.

Blommorna säger tack.

Lite bilder från i går då vi hade att strålande väder. Solen visar sig från sin bästa sida och snön ligger fortfarande vit, till skillnad från idag då det är molnigt igen.

Om man inte har skidor på fötterna hinner man göra väldigt mycket under ett vasalopp. Vi försov oss visserligen, glömde bort att det var vasalopp idag, men hann ändå se väldigt mycket.

Jag som har svårt att bara sitta framför TVn och titta har satt om våra blommor och gjort lite jobb till mitt jobb samtidigt som jag har hållit koll på loppet. Vi har ju en lamineringsapparat och dito papper hemma så här har laminerats och klippts framför TVn.

När det var tre blommor kvar tog jorden slut så det var bara att ge sig ut och handla. K var med så han tog hem bilen och då fick jag en stärkande promenad hem från City Gross. Men nu är det färdigt och alla blommor mår gott får vi hoppas, mina fingrar är ju inte så gröna, men mina blommor är ju inte vana vid några andra fingrar så dom håller till godo.

Solen min vän!

Vilken underbart solig dag det varit i dag! Det började med att jag sov länge och vaknade av att solen lyste på mig, klockan var nio. Kan man få ett bättre uppvaknande så här i senvintern.

Ut för lite handling sen en promenad i govädret, hade kameran med mig och tog några kort. Men när jag kom hem var batterierna slut så jag kunde inte plocka fram korten. Men nu sitter dom på laddning så i morgon kommer lite vinterkort om det blev nåt att visa. Det återstår att se.

Nu är dagen helt plötsligt slut och vi har tittat på melodifestivalen. Röstningen lämnar jag över till andra, jag vill bara bli underhållen utan förpliktelser. Det kanske inte är rätt tänk förstås, för om alla struntade i att rösta vad blev det då? Men det är så skönt att inte behöva vara engagerad i allt men då får jag ju också vara nöjd med den musik som skickas iväg och jag lovar att sitta nöjd om jag tittar.

Fäst vid........en bil?

Vilken STOR måne som följde mig på vägen till jobbet i morse, fastän den bara var halv hängde den som en lampskärm på himlen.
Minus 18 grader i dag. Burrrrr!!
Men vad snabbt det började ljusna, redan vid 6.30 är det skapligt ljust.

Och solen lyser och värmer upp både luften och oss människor.

Slutade tidigt i dag och efter jobbet åkte jag och en kollega och hälsade på en annan förskola här i Falun för att få lite inspiration och idéer till förändringar som vi ska göra hos oss.

Tog en promenad hem sen och dagsmejan gjorde att det droppar från taken och snön börjar smälta undan. Underbart!! Nu är allt bara toppen!

Jag är väldigt kär i min lilla Clio som rullar på så bra och som skiftar färg efter vädret (eller är det efter "mattes" humör?), ibland är den grålila, ibland gråblå, ibland bara grå. Agatgrå heter färgen.
Men här om dan ringde "min" bilförsäljare Marina och föreslog att jag skulle byta bil för dom hade en kampanj nu med ett förmånligt pris på en miljöbil. Clio förstås så vi åkte dit och tittade idag och faktiskt - det lockar!

Men min goa bil då? Kommer den som köper den isåfall att tycka om den som jag gör?
Kommer den att bli väl omhändertagen? Det här är inte så lätt, min bil är som en god kompis. Oj oj oj..... Vad svårt det blev.

Ladda, ladda...

Har jobbat till 18 ikväll och just nu känner jag mig ganska trött. Snart dags att lägga sig på uppladdning, så man är pigg till imorgon bitti när klockan ringer fem.

En solig dag har det i alla fall varit, men med lite blåst så det känns kallare än vad termometern visar.

Under tiden som jag har varit på jobbet har våra kläder blivit tvättade här hemma. Vad skönt det är att bara behöva bry sig om att lägga sina kläder i tvättkorgen och sen hokus pokus när jag kommer hem är dom rena.

Då orkar man lägga mer energi på sitt arbete, och energi det behöver man verkligen ha i mitt jobb.

Händelselöst??

En helt vanlig dag på jobbet först, sen en helt vanlig eftermiddag hemma. Vad har man att berätta en sån dag?

Kanske det att jag skulle gå till en affär och handla som vi inte besöker så ofta och K tog bilen så vi skulle träffas där. Vad jag inte tänkte på var all snön som kommit och att jag inte visste vilka gångvägar snöröjarna hade valt att hålla snöfria. Jag kan säga att dom inte tänkte som jag i alla fall. Jag gick en väg, den jag brukar gå i vanliga fall men där blev det stopp, så jag fick vända tillbaka och ta en annan väg. Det går ju inte att pulsa genom snödrivorna för då skulle man nog sjunka ner till midjan.
När jag väl kom fram hade K nästan handlat färdigt.

Men det var rätt så skönt med en promenad trots att det blåser lite snålt.

Imorgon hoppas vi att jag har fått tillbaka skrivarlusten eller åtminstone lusten att iaktta det som händer runt mig så jag har nåt att skriva om.

Ja så blev det...

Jag fick skotta upp min egen parkering på jobbet idag. Jag körde in och det kändes som att bilen åkte in på tvären, så jag backade ut och tog fram skyffeln och sen skottade jag rent. Vad ska man med traktor till när man har en liten, liten skovel i bagaget? Och musklerna sitter ju där dom sitter på armarna så det var bara att jobba på!:)

Men då visste jag ju också att jag skulle ta mig därifrån på kvällen när jobbet var slut, för då skulle jag säkert ha bråttom.

Vi skulle nämligen träffas i bowlinghallen för att bowla, mina arbetskamrater och jag. Friskvård tillsammans med vår rektor. Det gick nu rätt så bra, jag är i alla fall nöjd med min egen prestation, fast det inte blev några höjdarpoäng. Har ju en högerarm och tumme som är lite bortdomnad men skam den som ger sig.

Jag har sviter kvar från ett friskvårdstillfälle i Malung då vi var ute och red på islandshästar. Jag som aldrig har ridit förr visste inte riktigt hur hästen skulle behandlas, vilka kommandon han tog. Så när jag tappade stigbygeln så klamrade jag mig fast vid hästen med benen och då gav jag utan att veta det signal: SPRING! Hästen sprang fortare och fortare och jag gled längre och längre av och till sist ramlade jag av med huvudet före i backen.

Vaknade upp på Malungs vårdcentral och fick ambulans till Mora lasarett där jag fick övernatta. Hjärnskakning och totalt mörbultad och sviterna är att efter 10 år har jag fortfarande en bortdomnad tumme och stickningar i armen.

Så friskvård????? Jag vet inte vad jag ska säga om det. Men det var väldigt roligt så länge det varade.

Snö i massor....

För första gången den här vintern var vägarna inte plogade och parkeringen vid förskolan inte röjd. Kan det vara så att dom som skulle göra detta också anser att det är vår nu?
Jag visste inte ens om jag skulle ta mig loss med bilen när jag skulle hem, för i morse kändes det nästan som att jag parkerade i en snödriva. Sen har det snöat hela dan och när traktorn väl kom och plogade hamnade min bil bakom en vall. Men jag tog mig hem, får se hur det ser ut i morgon jag kanske får skotta mig in på min parkering själv.

Så fick man känna på vintern då, jag som strödde rosor över hur bra allt hade fungerat i vinter.