Sicken vecka!

Ja vilken vecka!
Möte och en kurs tog upp två kvällar efter jobbet.

Och igår fattades två personal när jag kom och öppnade på förskolan och från vikariestationen ringde man och sa att inga vikarier fanns att tillgå. Med tvekan ringde jag till vår förskolechef och bad om hjälp och han ställde upp och lyckades plocka folk från andra förskolor som kom och undsatte oss så fort dom hann efter frukost. Tack för den hjälpen!
Jag dukade till frukost inne på min avdelning och sa till barnen som hörde till andra avdelningen att idag är ni bjudna på frukost inne hos oss. När dom svarade JAAA! så visste jag att det här kommer vi att fixa, jag och min vikarie och så trängde vi ihop oss runt två bord.

Ännu en gång är det bevisat att ingenting är omöjligt och att barnen är fantastiska! Jag tycker det är skönt att se att saker och ting fungerar även när det inte rullar på i en vanlig lunk.

... Sen var det ju den där konversationen jag hade i onsdags eftermiddag som gav mig sån kraft. Jag vet ännu inte hur eller om jag ska berätta om det .... det kan ju tyckas vara lite hokus pokus ...

Men så har det nu blivit fredag och nu gäller det att vila upp sig så man är pigg till veckan igen, för man vet ju aldrig vad som händer:)