onsdag 18 maj 2011

Vårtecken??

Idag var det en strålande solskensdag med klarblå himmel på förmiddagen men sen mulnade det mer och mer och nu har regnet nått oss igen.

Men Annelie och jag har varit på stan igen och idag var det hennes tur att handla och sen gick vi på vår thairestaurang och åt en god måltid innan vi gick hem. Kenth har åkt till Gävle för att träffa sina gamla arbetskamrater, hoppas han har det roligt där och får prata gamla minnen.



Kameran har legat i väskan hela dagen så jag fick leta på ett kort jag tog häromdan. Dom var riktigt maffigt stora dessa kanadagäss och inte ett dugg rädd för mig fast jag kom dom ganska nära. När jag tänker efter så kanske det egentligen var jag som skulle varit rädd dom kunde ju ha haft ungar att försvara.



Jadu Birgit, inte vet jag då om det är ett vårtecken men här kommer en bild på mina nya skor. Jag har inte heller så stor koll på skomodet men dom är ju alldeles nyinköpta så dom tillhör nog det senaste snittet:) Jag kan gå som en vanlig människa i dessa skor med kilklack för jag går ju aldrig i klackskor annars utan bara i dessa evinnerliga jobbarskor så fötterna är helt ovana vid finskor.

Armbandet i skokartongen fick jag av ett barn när jag slutade på min förra förskola och han ville att jag skulle använda det jämt sa han och jag kommer att minnas honom för alltid eftersom jag blir påmind om honom varje gång jag ser armbandet.

3 kommentarer:

  1. Tjusiga skor, ser sköna ut att gå i. Jag har jättesvårt att köpa finskor så det blir inte så ofta. Inga höga klackar och så måste de vara breda framtill.
    Christina J

    SvaraRadera
  2. Jättesnygga skor Mai-Gun, flera remmar och kilklack, du kommer att kunna dansa så bra i dem. Och gulligt med armbandet,fint minne.
    Birgit

    SvaraRadera
  3. Sista skriket, störtfina skor. Du blir balens drottning. Så gulligt med armbandet, det för säkert lycka med sig.

    Ja Kanadagäss kan vara riktigt agressiva i synnerhet om de har ungar.

    Hoppas din torsdag har varit bra och att du har Kenth välbehållen hemma igen.

    Skånekramar

    Inga o Leif

    SvaraRadera