Regn, regn ....

Idag fick jag en s-k-i-t-dag (märk väl att jag bokstaverar för K blir så ledsen när jag använder ord som kan klassas som svordomar). Det regnade så K fick skjutsa mig till jobbet, men där var vi förstås ute ändå, vattnet rann i strilar över glasögon, kinder och nästipp. Solen tittade fram en stund på eftermiddagen men när jag gick hem regnade det igen, passande min sinnesstämning.

Känslan var inom mig, jag tror inte att någon märkte nåt utan jag jobbade på som vanligt. Men jag visste egentligen inte hur jag skulle ta mig genom dagen, som dessutom var lång, halv nio till arton.

Men nu är jag på andra sidan dagen och kvällen är här och jag är helskinnad igenom.

Ingen sån här dag på länge, tack!

Och imorgon är en annan dag och då är jag säkert glad igen. Tills dess ... Kram!