Jag blir förälskad ...

... varje gång vi är härnere - det kan vara i havet, det kan vara i att rosorna doftar så gott eller det kan vara i koltrastens underbara sång.

Varje gång som vi kommer hit ner så tycker jag att det är underbart och ändå varje gång vi är på väg att åka ner hit så känns resan jobbig. Men det är bara resan och då speciellt när vi åker på natten som jag upplever det som jobbigt.  

Att vi sen jobbar som tokar när vi är här är inte alls speciellt jobbigt, konstigt nog. I förrgår oljade Rosa och jag in altangolven som jag högtryckstvättade här om dan och idag oljade Kenth och jag in staketet, så nu håller allt lite längre får vi hoppas.

Ogräset växer så det knakar så det måste också tas om hand. 

Igår tog vi tåget till Helsingborg för att därifrån ta båt till Helsingör, en mycket trevlig tur var det, men kall och blåsig. Vi åkte tillsammans med Eje och Rosa och det gjorde ju att det blev ännu trevligare förstås. 

Idag när vi var färdiga med staketet åkte vi till Kåseberga och åt ett sommargrillspett av lax och grönsaker, ja Kenth åt panerad rödspätta istället ifall ni undrar.

Där slängde jag mig ner bland blommorna med kameran i högsta hugg, det är så fint med dessa röda vallmo tycker jag. Havets brus gjorde inte saken sämre. 

Som sagt, det här stället gör mig förälskad, om och om igen.

Ta nu vara på sommaren och njut när den är så skön. 

(Får se om det går att publicera det jag skrivit, det kommer bara upp en text där det står att det har uppstått ett fel. Jag försöker med min iPhone istället) 

Kram på er alla!