Nostalgi ...

Har varit ute på en ensam långpromenad som tog mig genom trottoarer, gångvägar och skogsstigar. Tankarna har snurrat fritt i snirkliga banor som vanligt och här delger jag er några av dom.

I går hade vi en diskussion om vårens ankomst och jag började fundera på varför jag så bestämt hävdar att den kommer i mars. För man kanske ska tycka att det är vår när det är snöfritt. Men när jag gick nu så insåg jag varför jag tycker det och varför det väcks en lustkänsla i mig när vi kommer mot slutet av februari.

Så här tänker jag:
Från det jag växte upp i Södertälje så tillbringade jag mina lov i Sörsjön hos min farmor och farfar och det fortsatte vi med sen när jag fick egen familj och även när vi senare flyttade till Malung. Sportlov och påsklov innebar att det blev en resa till Sörsjön. Vi packade bilen knökfull med skidutrustning, varma kläder och det som behövdes för en fjällsemester och sen drog vi.

Varje dag i Sörsjön så packades ryggsäcken med varm choklad, bredda mackor, apelsiner och lite annat smått och gott. Skidorna på taket, längd eller slalom beroende på vart dagens utflykt skulle ta oss, fällen togs med att sitta på när det blev fikastund. Jag har dessutom inget annat minne än att det strålade en sol från en molnfri himmel.
Sen bar det av till antingen vårt eget lilla Näsfjället eller till nån backe i Sälen eller kanske till Idre, allt på ett lagom avstånd för en dagsutflykt.

Det här var en fantastiskt underbar tid av mitt liv och det är inte konstigt att det fortfarande väcks lustkänslor. Jag är så tacksam för att jag har haft möjligheten att få uppleva detta, att mitt liv innehöll allt detta fina.

Men sen växte barnen upp och familjen splittrades och hela livet vändes upp och ner.

Jag träffade sen Kenth som i det närmaste hatar vintern och för sitt liv inte kan tänka sig en skidsemester. Jag förstod att jag aldrig kan kräva av en annan människa att han måste lära sig åka skidor och ännu mindre tycka att det är härligt. Så då fanns det bara ett sätt ... jag fick tänka om, om det nu var med honom jag ville leva.

Visst har jag tyckt om att resa på alla våra sol och badsemestrar, det har varit skönt på sitt sätt. Lite smidigare packning om inte annat.

Men min hjärna glömmer inte hur det var när jag njöt som mest, den startar upp mig varje mars och talar om att "Nu kommer våren om du vill ta emot den".

Kan det vara så tro? Jag tror det!

Njut nu av vad det än vara må som får er att njuta, så hörs vi senare.
Kram