Vilken flashback .... !

På vägen upp till Sörsjön stannade vi till i Rättvik för jag behövde komma åt en bankomat och en liten bit därifrån stod deras fina Rättvikshäst och bad att få bli fotograferad.

Men det var ju detta med min flashback som jag skulle berätta. När vi kom hit till Djuptjärn så stod det ett par kor som väl förmodligen hade smitit från sin inhägnad på vårt gärde och betade. Men när vi körde in på gården så började den ena kon med bestämda steg gå härifrån och mot grannens, hon nästan vickade på rumpan när hon med högburet huvud gick iväg utan att vända sig om och bevärdiga oss med en endaste blick.

Då tyckte jag mig se mig själv när jag som barn gick samma väg till vår granne Paula så fort något inte var som jag ville hemma, som att någon kom som jag inte ville träffa, med samma bestämda steg gick jag och med näsan upp i luften precis som kossan. Och dit var jag förstås alltid välkommen, dessa underbara människor!

Jag vill ju förstås inte likna mig vid en ko ... men jag förstod absolut kossans känsla av att vi kom och inkräktade.

Men tro för all del inte att jag fortfarande är så himla ogästvänlig som vuxen, lite bättre har jag allt blivit, ja jag har ju till och med lärt mig tycka väldigt mycket om folk;)

Kram nu på er alla - från en Sörsjönostalgiker.