Björnfrossa? .... Inte då ...

När färgen tog slut och vi inte kunde göra något mer åt målningen så tyckte Annelie och Joel att det blev långsamt och tråkigt, så dom åkte hem till sitt. Kvar satt Kenth och jag men vi tyckte inte det var tråkigt utan tog bilen ut på en utflykt.


Den här skylten kan ju ge lite darr i benen och fjärilar i magen.
Om vi blev varnade för björn och andra farligheter på vägen eller i skogen det blev vi lite osäkra på:) Skylten stod i alla fall en bit från vägen och vi vet ju att här finns både det ena och det andra så djuren kan nog dyka upp var som helst.


En liten bit längre fram hittade vi den här stenen som var mycket mer välkomnande. Att man är aktsam och värnar om naturen hoppas vi väl att alla gör men den var ändå lite fin.

Idag har vi mumsat på purfärsk hemkokt hjortronsylt, vi åt det tillsammans med pannkakor gjorda på vetemjöl till Kenths stora förtjusning. Han är ju van att bli bjuden på dinkelpannkakor med grönsaksröra annars så han tyckte det här var fest. Nu är ju hjortron gott till både ost och glass, men så här blev det alltså idag, man tager vad man haver när man är på landet.

En stund i solen sen utan en enda mygg som störde fullbordade denna dag.

Förresten ... i min kalender stod det att "Om du går så långt som du kan se, så kommer du därifrån se tillräckligt för att gå ännu längre" (John Wooden). Så då tänkte jag att jag fortsätter väl min vandring och nu har jag faktiskt kommit till Amsterdam, 145 mil hör och häpna! Men nu lovar jag att sluta:)

Imorgon igen? Kram för idag.