Hur mycket behöver man?

Nu har vi tagit en tur på sexton mil för att köpa EN hylla till skåpet där vi ska plocka in glas och porslin. Nu kan man ju fundera så här, om serviserna har stått på vinden i två år och innan dess stått i ett ekskåp och knappast använts .... behöver vi dom då? Ska man verkligen spara på sådant som ens förfäder köpt och tyckt om? Tror man att dom som levde före oss blir gladare av att vi har deras saker i våra skåp eller hur rör sig egentligen tankarna i våra förvirrade hjärnor. Kan man kanske spara bara nåt lite som man verkligen tycker om och göra sig av med resten?

Om jag efter livets slut kunde "hälsa på" mina barn och dom hade ärvt mitt porslin skulle jag ju vilja se att det användes och var omtyckt. Att det blev lite skamfilat och nött, att det kom till nytta och när det blev för kantstött och sprucket så bara släng bort det. Så tror jag nog att våra förfäder också skulle vilja att vi tänkte.

Att det blir så svårt beror säkert på nån gammal uppfostran som säger att man ska vara tacksam för det man får. Vi skyller på Luther igen, han är bra att ge skulden har jag kommit på för han kan inte försvara sig:)

Fast ungdomar nu för tiden har mycket lättare för att säga att dom inte vill ha, det är väl skönt att dom inte behöver bära på ett samvete som man faktiskt inte behöver.

Det blev lite mer inhandlat när vi ändå var där, lite småsaker och ett skåp till badrummet. Det bästa av allt var att jag faktiskt hittade två par skor som passade mina fötter, ett par som jag ska ha på när jag går mina promenader och ett par lite tunnare. Det är svårt att hitta skor till små fötter men numera kan jag faktiskt ha storlek 36, jag börjar bli storfotad:)

Nu är räkningarna betalda och det är lika skönt varje gång det är gjort och vi klarade av det den här gången också. Men behöver vi verkligen tre ställen att vara på ......ja men ändå, det känns så.

Nu släcker vi snart ner våra lampor och datorer och hyllar Earth hour, tänder levande ljus och myser.