Kenth väckte en massa tankar hos mig om min underbara Nico, min långhåriga collie som jag hade när vi träffades.
Jag minns en gång när vi bodde i just Lisellska, Nico och jag var ensamma hemma. Vi hade en väldigt stor och mysig balkong där uppe vid taket och helt plötsligt började det störtregna så jag stängde dörren till balkongen för att det inte skulle regna in och fortsatte med mitt. Efter ett tag saknar jag Nico, han fanns ingenstans inne och då kom jag på - balkongen!
Sprang dit och tittade, och där står en plaskblöt hund!
När jag öppnade dörren kom en glädjestrålande hund in, han viftar med svansen så det skvätter och snor runt mina ben med sin blöta päls, så tacksam över att få komma in.
Då slår det mig - kan man ha en bättre sambo? Att uppmana denna glädje över att få komma in och inte en endaste sur min över att ha blivit utlåst i regnet! Bara känna äntligen tillbaka i gemenskapen!
Skulle jag ha kunnat omfamna Kenth i denna tacksamhet om han hade låst ut mig, eller tvärtom han omfamna mig och sen bara glädjas över att släppas in? Tror knappast det....
Hunden ÄR människans bästa vän!
Så sant om våra husdjur. Vi människor är mer komplicerade i våra förhållanden med krav hit o. dit. Och fina vårblommor på köksbordet, fräscht!Fredagsmiddan såg verkligen supergod ut. Blir avunds att ha en sån restaurang så nära. Men bor man på landsbygden så gör man.
SvaraRaderaHa en bra lördag!
Birgit
Håller helt med dej. Hunden är verkligen människans bästa vän. Vi människor är så att säga mer mänskliga.:-) Och det är väl kanske inget fel i det heller.
SvaraRaderaMarie
Ja visst är det en underbar vän och sambo att ha en hund att lita på.
SvaraRaderaDu är alltid välkommen hem