En liten berättelse.

Nu ska vi se vad kameran vill berätta för oss idag. Ett mycket skönt väder med solsken och plusgrader, finns inget att klaga på där. Vi åkte till City Gross för att handla lite mat och jag valde att avstå bilskjuts hem och tog en skön promenad istället.



Här står jag vid Suptallen och tar en överblick på vägen jag ska vandra hemåt, ingen plunta i fickan som man hade förr i tiden när man stod här och som har gett tallen dess namn. Långt därframme kan man se hoppbackarna vid Lugnet.



Nu närmar jag mig staden där den ligger i sin grop, solen börjar stå lågt det är eftermiddag men den lyser fortfarande över husen.



Här står Kårebocken och hälsar välkommen till stan och till Falu gruva. Det finns dom som säger att Falun det är ju bara ett gruvhål. Men utan det hålet skulle vi inte ha varken falukorv eller Falu rödfärg eller för den delen koppar från Falun. Allt detta hör ihop på något sätt.

Kårebocken kom vandrande med sin herde från Torsång för att gå på bete och varje kväll när han kom hem var han röd på hornen. Hans bonde följde med honom en dag och såg var han bökade med sina horn och hittade så kopparmalmen. Så säger sägnen.

Men Falun är inte bara ett hål, det är en mycket trevlig liten stad med mycket gammal träbebyggelse och man bygger till och med en del nya flerfamiljshus i trä.


Förresten i går spontanköpte jag en dator, eller spontant var det egentligen inte för jag har funderat länge på att köpa en, för den gamla har blivit gammal och seg. Vad som var spontant var väl att vi slank in på Expert när jag skulle in på blomsterhandeln. Men nu står den i alla fall här hemma och den ska vara körklar det har killen som levererade den sett till. Får se nu om vi klarar att lägga sista handen vid det som återstår.

Kan jag be er hålla tummarna igen månntro eller ska jag be till högre makter? Den får stå här och vila sig lite till under tiden som vi samlar på oss kraft för detta oerhört komplicerade uppdrag.