Jag vet inte om jag ägnat mig åt matlagning eller underhållning idag, men så här var det:
Jag skulle riva morötter och det är väl den enormt urtråkigaste sysselsättning man kan ha. Denna stora morot som jag hade, för stor egentligen, ska rivas på ett vanligt rivjärn, men det är ju då den blir som godast. Har för kraftlösa armar för detta!
Men då kom jag på nåt, jag ska skrika ur mig min frustration. Så då försökte jag mig på det, hoppade upp och ner i takt med moroten samtidigt som jag skrek Jaaaaaaaahh!!!!!!
Det gick väldigt bra, men K tittade lite konstigt på mig så jag slutade.
Tänk att det alltid är omgivningen som ska hindra ens kreativitet.
Alternativet är ju svordomar och det ogillar han alldeles särdeles. Men moroten blev riven och det var på ett mycket roligare sätt än vanligt och god var den.
Ja försök själva så får ni se!
Gick en liten runda när vi köpt tidningen och det kändes VÅR under skorna! Snön var så där mjuk och tyst och nästan lite moddig. Hopp om en framtid!!
Förresten, tyck inte synd om K som lever med mig han har själv valt detta liv:)
Puss på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar